onsdag 14 november 2007

Tråkigt att det vinklades så..

Det var naturligtvis väldigt bra att vetenskapsmagasinet tog upp frågan om borrelia. Programmet ligger nu ute på deras hemsida och kan ses här. Jag visste ju knappt om jag skulle våga se programmet av rädsla för att känna mig totalt hånad och psykförklarad av en rad svenska "experter". Så farligt var det trots allt inte, visst fanns det några tyckare och en äldre kvinnlig doktor som inte hade några högre tankar om patienters IQ och förmåga att själva uppskatta sin hälsa. Men hon var mest bara patetisk tyckter jag.

Det som gjorde mig riktigt ledsen var att hela programmet vinklats på ett vis som nästan fick det att se ut som om det vore borreliapatienterna, och deras krav på antibiotika mot sina besvär, som bär skulden till problemen med multiresistenta bakterier. Mulitresistenta bakterier är helt klart ett problem, det är nog alla överens om, men ska detta problem lösas med sjuka människor som är i livsnödvändigt behöv av antibiotika helt enkelt vägras behandling????
Finns det inga möjligheter att dra ner på antibiotikaanvändning på annat håll? Har vi inte som princip att männikovärdet är såpass högt att vi ska försöka hjälpa dem som är sjuka, är det inte det som sjukvården håller på med även om man är medveten om att det finns en del risker med många olika behandlingar? Varför ska just en grupp människor, med just en sjukdom nekas hjälp av rädsla för att dessa multiresistenta bakterier?

Vore det inte bättre att framhäva problemet med att diagosera borrelia? Vore det inte bättre att ta andra delen av programmet till att belysa problemet med osäkra tester. För detta är ett problem, borreliatester är väldigt osäkra, de visar ofta fel, det är de flesta överens om. Dock vill en del svenska "experter" hävda att de bara visar fel åt ett håll, dvs att de visar antikroppar trots att man inte har borrelia. Detta faller ju på sin egen osannolikhet, är testen så osäkra åt ett håll så är de ju det åt det andra också.
Om man framhävde problemet med att diagnosera, om man gjorde patienter och läkare medvetna om att proverna inte går att förlita sig på, om man vore frikostigare med behandling vid misstanke om borrelia, även på klinisk grund, utan positivt provsvar, om man såg till att ge en ordentlig kur med en gång, då skulle man ha löst en stor del av problemet. Då skulle det inte bli fler och fler människor som jag, människor som varit sjuka så länge att vi behöver lång behandling för att bli bättre. Människor vars enda chans är en sådan behandling.

Vi som lever med denna sjukdom är många, och vi har lika stor rätt som alla andra att få hjälp. Men vi är inte så många att hela sverige skulle översvämmas av multiresistena bakterier om sjukvården försökte hjälpa oss. Däremot kommer vi bli förfärligt många inom de närmaste åren om inte rådande atityder om borrelia ändras snarast! Och det kommer bli ett stort problem både för alla som drabbas och för samhället.

Varför använde man inte andra delen av programmet till att belysa detta? Varför diskuterade man inte hur diagostiken kan förbättras och ökningen av borreliafall kan förhindras?
Sedan skulle man ju kunna ge de multiresistena bakterierna ett eget program, för de är ett stort problem. Dock har de inget direkt samband med borreliadrabbades behov av hjälp, utan snarare med vår livsstil och vår syn på sjukvård och antibiotikabehandling i allmänhet.

1 kommentar:

Inger L sa...

Emma!
SKRIV kommentar till programmet!
(länk på föreningens hemsida)
Jag har skrivit två, sign "Skamligt".
Och hänvisa till din blogg!
Kanske NÅN svensk läkare blir nyfiken och läser den.
Det är hemskt att ingen av dem tycks läsa den...eller också vågar de inte ge sig tillkänna.