Stora sportsliga framgångar!

Träningen har haft en otroligt stor del i mitt tillfrisknande och och jag tror att den är väldigt viktig för att jag ska fortsätta hålla mig frisk. Jag har en fantastiskt bra kondition nu, om jag får säga det själv :) För två veckor sedan var vi ute på vandring i alperna och jag lade en höjdskillnad på 2000 meter bakom mig utan alltför stora problem. Belöningen blev utsikten på bilden!

Förra helgen gjorde jag något jag är otroligt stolt över. Jag sprang mitt första halvmaraton! Inte så dåligt att springa över 2 mil med tanke på att det var mindre än två år sedan jag ansåg mig ha superkrafter då jag orkade jogga 1.6 kilometer!

Älsklingen sprang halvmaran också, och jag är jättestolt över honom! Vi har blivit riktigt sportiga båda två. Han har hjälp mig och peppat mig hela tiden för att komma dit jag är idag. Jag kommer fortfarande ihåg hur han kämpade en halvtimme med att få mig att vakna och komma upp ur sängen och mer eller mindre puttade fram mig några hundra meter i joggingspåret flera flera gånger i veckan hösten 2007. Hösten efter att jag fått min diagnos och kunde börja den långa vägen tillbaka. Jag är där nu, tillbaka, eller nej, jag är faktiskt inte tillbaka, jag är mycket längre fram!

Viktor Elm hade borrelia för fem år sedan och behandlas nu mot infektionen igen.

Fotbollsspelaren Viktor Elm behandlas mot möjlig borrelia.

– Jag har fortfarande inte fått något klart besked, men de har sagt att det är mycket möjligt att det rör sig om borrelia. Jag hade det för fem år sedan och tydligen så kan det finnas kvar latent i kroppen. Jag ska inte gå in på det tekniska djupare än så, jag fattade inte mycket av det de förklarade, säger Viktor Elm.

Man kan ju undra om sjukvården anser att det bara är hos fotbollsspelare som borrelia kan ligga latent, eller om det gäller oss vanliga dödliga också?

Borreliose Centrum Blankenburg

Ny borreliaklinik i Tyskland. Läkarna i Augsburg har startat upp ännu en klinik.

Vad finns i fästingen?

Intressant forskning.

Abstract

Ixodes scapularis ticks are clinically important hematophagous vectors. A single tick bite can lead to a polymicrobial infection. We determined the prevalence of polymicrobial infection with Borrelia burgdorferi, Anaplasma phagocytophilum, Babesia microti, Borrelia miyamotoi, and Powassan virus in 286 adult ticks from the two counties in New York State where Lyme disease is endemic, utilizing a MassTag multiplex polymerase chain reaction assay. Seventy-one percent of the ticks harbored at least one organism; 30% had a polymicrobial infection. Infections with three microbes were detected in 5% of the ticks. One tick was infected with four organisms. Our results show that coinfection is a frequent occurrence in ticks in the two counties surveyed.

Är det inte konstigt att co-infektioner inte ens nämns och än mindre undersöks när man Sverige söker vård efter ett fästingbett? Det är ju inte alls förvånansvärt att många förblir odiagnoserade när man bara tar prov som i bästa fall visar på "standardborrelia" när en fästing kan innehålla så mycket olika bakterier.

Vilken forskning pågår inom detta område i sverige?

Nu måste jag skärpa mig!

Jag har blivit en riktig livsnjutare. Sommaren har varit härlig.... och full med onyttig mat, glass, kakor, godis och ett och annat glas vin. Det är härligt att känna sig frisk och känna kraften i kroppen och bara njuta av tillvaron.
Nu måste jag dock skärpa mig lite, jag är ju helt säker på att den hälsosamma livsstil som jag tvingades till efter diagnosen är en stor del av anledningen till att jag kunde bli så otroligt mycket bättre som jag blev när jag väl fick behandling. Jag slutade helt och hållet att äta socker och vitt mjöl under antibiotikabehandlingen och med älsklingens hjälp (ofta fick han mer eller mindre tvinga mig) började jag träna igen (jag var vältränad innan jag blev sjuk men när jag var som sämst orkade jag inte träna alls under långa perioder) och gjorde det konsekvent varannan dag utom de dagar jag hade som allra mest feber och influensakänslor. Ibland orkade jag inte jogga mer än några hundra meter, ibland orkade jag bara gå, men jag tog mig ut, tvingade mig ut, blev uttvingad, oavsett hur dåligt jag mådde. Det blev min räddning.

Jag tränar regelbundet nu också och nu handlar det inte om en till två hundra meter som jag springer utan en till två mil. Jag har kommit otroligt långt och jag är stolt över mig själv. I sommar har jag släppt på min stränga hälsodiet och jag har inte alltid tränat lika regelbundet. Det har gått bra jag har inte blivit sjuk, men jag känner att det inte är bra för mig och nu måste jag hitta diciplinen igen. Det är dumt att utmana ödet för mycket. Jag vet ju vilken sjukdom jag har lidit av i så många år, och jag vet ju att en hälsosam livsstil är a och o för att fortsätta att hålla sig frisk efter en sådan historia. Man ska verkligen inte underskatta betydelsen av vad man äter och att man rör på sig, speciellt inte om man har eller har haft en svår sjukdom.

Alltså, skärpning nu Emma! Jag åt just upp den sista glassen i frysen och i morgon blir det andra bullar (dvs. inga bullar). Jag kunde ju när jag var tvungen så jag kan nu också. Visst ska jag unna mig att njuta av livets goda men det får inte gå ut över min hälsa. Nu blir det hälsosam mat och regelbunden träning. En och annan onyttighet kommer säkert att slinka ner även i höst, men det måste var mer undantag än regel. Till vardags kommer jag från och med nu inte äta något socker eller något vitt mjöl. Det är ett löfte till mig själv och jag kommer hålla det!

Fästingsjuka

stoppade Elm.

Åland

Lyme-borrelios – det åländska perspektivet på en fästingburen landsplåga.