söndag 18 november 2007

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera....

..och att jag även är dålig på att svara på mail. Just nu har jag ingen kraft för det. Luften har gått ur mig, jag känner mig som en ballong som någon stuckit hål i och nu pyser den bara ut. Jag tror att det är psyket som gör det värst just nu, jag känner mig så nerstämd helt enkelt. Så lurad, förnedrad och så dum. Jag tänker på när jag var på sjukhus i våras och de inte hittade någonting trots att jag knapppt orkade gå upp. Jag tänker på när jag fick reda på att knuten bakom mitt öra inte alls är ett lipom utan en svullen lymfkörtel, när den började värka och växla storlek varje dag och min husläkara sa att det är säkert för att jag bär örhängen... Detta trots att jag hade sån värk i hela högersidan av huvudet, inte kunde fokusera blicken, svår yrsel och nästan sov hela dagen.
Den har börjat värka och växla storlek mer nu igen, och hudutslagen kommer och går. Det känns så otäckt, jag känner mig fortfarande så sjuk.

Det område där jag fortfarande känner att jag gjort framsteg är den fysiska styrkan, vi var ute och joggade idag igen, och jag är förvånad över hur långt jag orkar, speciellt med tanke på att jag knappt orkade några hundra meter i somras. Tyvärr har jag inte gjort lika stora framsteg på andra områden, har problem med koncentrationen med yrsel till och från, ögonfokuseringen, trötthet och problem att hålla humöret uppe.

Det med humöret är verkligen svårt, jag skulle behöva mer saker som skingrar tankarna, mindre tid för mig själv. Men att ta sig för och styra upp saker när man är sjuk är inte lätt, inte lätt alls. Jag känner mig också så värdelös, vad har jag för värde egentligen, när man kunde göra så med mig, när jag fått gå runt att bära på en bakteriesjukdom så länge, när den fått sprida sig så och de som skulle hjälpt mig nästan lyckades övertyga mig om att jag var psykiskt sjuk. Har jag något värde överhuvudtaget, som är 26 år och inte orkar gå till ett jobb, som inte bidrar med något? Ligger jag bara min man och resten av min familj till last? Kommer jag någonsin att kunna komma tillbaka?

Nästa vecka måste jag styra upp lite saker, jag är dålig på att styra upp saker, den här sjukdomen har gjort mig dålig på det mesta känns det som. Men jag måste tro att det kommer vända och att det kommer göra det snart!

1 kommentar:

Inger L sa...

Lilla gumman.

Du har ett enormt stort värde, inte bara för din man och din familj, utan också genom den här bloggen, som så många läser.
Och nu har i alla fall EN läkare givit sig tillkänna i din enkätundersökning. Måtte det bli många fler!
Din blogg borde vara obligatorisk läsning vid läkarutbildningen!
Tappa inte sugen, du gör en jätteinsats!
Kram Inger