Låt mig tro att jag blir bra!

Det gör mig vansinnigt arg hur borrelia bagatelliseras i Sverige och inom den allmänna vården i stor del av resten av världen. Om man bara sätter sig in i sjukdomen ordentligt och behärskar egenskapen att kunna tänka logiskt så förstår man att det rör sig om en allvarlig sjukdom som kan vara väldigt svår att behandla. Men det är inte det enda som gör mig arg, och framför allt ledsen. Jag känner mig väldigt nedstämd när jag hör och läser att "man kan aldrig bli frisk från kronisk borrelia" eller "det enda som fungerar är lång, gärna flera års intravenös terapi". Det är ingen som vet den perfekta terapin för borrelia, hade den funnits hade det inte varit ett så stort problem längre..

Jag betvivlar inte att långtids-IV är en av de starkaste och mest effektiva terapierna men jag tror inte att det är enda sättet. Det är kanske enda sättet för vissa personer, men inte för alla. Jag vet inte ännu hur det är för mig och jag och jag vill hålla hoppet uppe om att jag tillhör dem som har lättare att tillfriskna. Därför tycker jag så mycket om läkarna i Augsburgs uppfattning, att de förstår och inte gör någon hemlighet av att det är allvarligt, men att de samtidigt är öppna för flera olika typers behandling, och anser att det är patientens mående som ska avgöra behandlingsätt och behandlingstid. Jag tror att jag kommer bli frisk och jag tror inte att det kommer dröja vansinnigt länge. Jag måste tro det för det är enda chansen för mig att bli frisk. Jag vet inte hur min behandling kommer se ut i framtiden men jag nu tror fullt ut på det jag håller på med just nu. Besvikelsen kommer måhända, men då får den komma. Jag kan inte förvänta mig nu att den ska komma, för då är den förprogrammerad.

När man har borrelia står man mitt i mellan. Mitt i mellan sjukvårdens bagatelliserade och de svårt sjukas förståeliga pessimism. Man får försöka att inte dras ner, inte gräva ner sig och tro att man hamnat i helvetet på jorden och man får samtidigt kämpa för sin rätt, och försöka få dem som egentligen ska hjälpa att förstå att man överhuvudtaget är sjuk.

Jag säger absolut inte att man kan bota borrelia med positivt tänkande, tro mig, jag har försökt. Men det har en roll, inte bara i borrelia utan i alla sjukdomar, det må vara cancer eller förkylning...förväntar man sig att det ska gå åt helvete så hjälper man inte sin kropp att tillfriskna. Jag säger inte att det är lätt, jag vet att det inte är det. Det är snudd på omöjligt ibland, men så länge man har hopp har man en chans. Så låt mig behålla hoppet, låt mig tro att jag kommer bli bra!