Det är för bra för att vara sant!!!

Nu ska jag snart bära upp min resväska på vinden, jag behöver den inte på ett tag. Jag ska få min IV behandling här i Zürich! Jag kan knappt tro att det är sant, jag är så lycklig, men vågar inte riktigt tro på det. Jag vågar inte glädja mig fullt ut, för jag har svårt att tro att det verkligen kan vara så. Min husläkare såg inga alls problem med att hjälpa mig. "Ja det är klart, det är inga problem, jag beställer medicinen direkt hit", sa han. Jag var så paff att jag satt med hakan nere vid knävecken. Sedan hörde jag mig för lite hur det kommer fungera med betalningen, eftersom jag inte kunde tänka mig att min obligatoriska sjukförsäkring här i schweiz skulle gå med på att betala en så lång behandling. Han slog i sin fass-liknande bok och sa att "jodå den här medicinen ska man allt få på grundförsäkringen för lyme-borrelia, det ska du inte behöva betala, IV behandling vid borrelia är ju en behandling som ordineras". Jag var så paff, sa att 10 veckor skulle de väl ändå aldrig bekosta. "Det borde de kunna göra, de kanske kommer fråga mig om nödvändigheten och då skickar jag ett brev", sa han. Vid det här laget satt jag med hakan nere vid fötterna nästan, jag kunde inte tro det jag hörde, han kommer faktiskt hjälpa mig, jag har ett värde som människa, jag har rätt till behandling mot min sjukdom, han ser det faktiskt till och med som en självklarhet. Jag kan fortfarande inte tro att det är sant. Jag är så glad, men samtidigt kan jag inte slå bort min lilla oro att han plötsligt ska ha ändra sig och ringa och säga, "nej, du får ingen hjälp, du är psykiskt sjuk", eller något likande.

Men han lovade mig verkligen, han bokade in mig på fyra tider nästa vecka, han ordnade medicin till mig, det är sant, det måste vara det. Jag kan bo hemma i mitt eget hem, jag kan vara hos min älskling. Kanske behöver vi inte ens betala hela behandlingen själv, vilket jag varit helt inställd på.

Kan ni förstå detta Sverige? Jag har borrelia och jag har rätt till hjälp, efter åtta års sjukdom har jag fortfarande ett människovärde. Det är för bra för att vara sant, jag är så himla lyckligt lottad. Det känns så bra idag för jag känner mig faktiskt riktigt pigg och klar i huvudet nu, har gjort det hela veckan. Jag känner för att gå ut och dansa eller nåt.

Jag önskar att alla där hemma också ansågs ha rätt till en möjlighet att tillfriskna, att deras människovärde skulle anses viktigare än mossiga experters auktoritet. Att man skulle öppna ögonen och öronen och lyssna på dem som är sjuka, att man kunde ta till sig erfarenheter från andra länder där man kommit längre. Man behöver ju faktiskt inte titta längre än till åland för att få en rejäl uppdatering på vad borrelia kan orsaka och hur det bör behandlas. Där talar de ju till och med vårt eget språk, så hur svårt kan det vara?? Hur kan ett land bestämma över människors liv och dömma dem till lidande på det viset. Hur kan man till och med neka människor som vet var de lider att medicin mot sin sjukdom? Jag får mail från föräldrar som inte orkar ta hand om sina barn, jag får mail från 15 åringar som inte kan gå, från folk som är beredda att sälja hus och hem för att åka till tyskland och låta sig behandlas och från folk som inte har någonting och sälja och därmed är dömda till fortsatt sjukdom. Alla har de positiva borreliaprov, men i sverige har de alla möjliga diagnoser, om ens någon alls, och ingen av dem får någon hjälp av svenska sjukvården. Duktiga, framstående sverige...

Det är verkligen svårt att förstå det här...

Ja, jag är lyckligt lottad, idag ska jag fira, tack gode gud om det finns en sådan för att jag har överlevt och kommit så här långt!