Diagnos förnekad

Jag har sett flera utav avsnitten i TV3:s serie Diagnos okänd. Man kan se alla avsnitt på TV3 Play. Efter att ha sett det första avsnittet tänkte jag faktiskt att "det här är ett program som behövs." Jag tyckte att det faktiskt visade riktigt bra på hur en läkarutredning borde gå till, på hur man som läkare bör ta sig an patienten, lyssna på honom eller henne och följa flera olika spår i stället för att bara rikta in sig på det man spontant anser vara allra mest troligt. Jag tyckte att det visade på vikten att läkaren diskuterar med kollegor och inhämtar andras åsikter i fallet, och framför allt hur viktigt det är att någonting händer! När man är sjuk ska man inte behöva vänta i månader mellan varje läkarkontakt och undersökning. Det är helt oacceptabelt men i Sverige verkar det nuförtiden vara mer regel än undantag.

I det första programmet vad det en manlig egenföretagare som Dr. Branth och hans team tog sig an. Han hade bland annat väldiga problem med magen och jag satt faktiskt ganska tidigt och gissade på att han hade nån slags parasitinfektion. Det som fick mig att tänka på det var att han sa att han brukade vara mycket utomlands och att problemen börjat efter en resa i Sydamerika. Mycket riktigt blev han diagnosticerad men en amöbainfektion och kunde få behandling mot det. Egentligen är det extremt anmärkningsvärt att han hade valsat runt hos olika läkare i ett års tid utan att någon kommit på tanken att undersöka detta, men mig förvånar det inte längre...

Efter detta tänkte jag som sagt att "här har vi ett program som visar hur det borde gå till inom sjukvården." Men den uppfattningen varade tyvärr inte länge och efter förra veckans avsnitt försvann den totalt.

Här hade vi en ung tjej, helt tydligt väldigt sjuk, och det var så mycket i det hon berättade som jag kände igen mig i. Jag kände igen mig i hennes symptom, i hennes historia och framför allt i det sätt som läkaren hanterade hennes utredning.

Dr. Branth började riktigt ambitiöst, precis som min läkare gjorde i början av min sjukdomstid. Han skickade henne på ett antal dyra och avancerade undersökningar (vilket självklart är helt rätt, en person som är sjuk ska naturligtvis genomgå alla relevanta undersökningar), han tog en massa prover och han spaltade upp olika möjliga diagnosspår. Precis det (självklara) tillvägagångssätt som imponerade på mig i det första avsnittet.

Min läkare då, för snart 10 år sedan tog mig också på allvar och skickade mig på den ena undersökningen efter den andra. Han betedde sig nog enligt skolboken och visst var det bra att jag blev undersökt, men jag kan inte hjälpa att jag tycker att han faktiskt kunde provat att sätta in antibiotika på mig allra först med tanke på att jag faktiskt kom till honom och berättade att jag blivit sjuk efter ett fästingbett. Jag hade till och med ett märke att visa upp, men det var inte stort och rött nog....

Med facit i hand vet jag att en ordentlig antibiotikakur då hade sparat mig mycket lidande, och sparat samhället mycket pengar. Jag hade inte behövt genomgå en massa dyra undersökningar, jag hade inte behövt springa hos psykologer och jag hade hade troligen betalat en hel del skatt i stället för att vara mer eller mindre arbetsoförmögen och inte lyckats slutföra påbörjad utbildning.

Tjejen i diagnos okänd hade något som jag inte hade då, hennes blodprov visade på borrelia. Man hittade antikroppar (vilket man inte gjorde på mig, trots att det inte råder nån tvekan på att jag nyss hade drabbats av borrelia). Men, och här börjar den riktiga galenskapen, då skulle man inte ta fasta på att man faktiskt hittat antikroppar mot en allvarlig infektion hos henne, man skulle inte sätta detta i samband med att hon hade flera symptom som definitivt är typiska för borrelia och att hon var en hästtjej och därför tillhör en riskgrupp för fästingbett. Nej, i stället bestämmer man sig för att försöker utesluta en infektion man redan har hittat genom att göra ett ryggmärgsprov. Ett prov som är väldigt osäkert och och som man faktiskt nu vet är direkt olämplig för att diagnosticera de i Sverige vanligaste formerna av borrelia. (En kunskap som man i Sverige av någon outgrundlig anledning valt att mörka och ignorera).Ett prov som missade infektionen hos mig vid två tillfällen, ett prov där det till stor det hänger mycket på labbet som analyserar det om man hittar något, oavsett om det finns något att hitta eller inte. Oturligt nog (och ganska väntat) visar diagnos okänd tjejens ryggmärgsprov ingenting och borrelia är nu, trots tidigare positiva provrecultat "uteslutet"

"Diagnos okänd" har blivit "diagnos förnekad". Jag vill inte tro om Dr. Branth att han gör detta medvetet, jag vill inte tro att han faktiskt vet att hon mycket väl kan lida av borrelia trots rygmärgsprovet, men inte informerar henne om detta. Jag tror inte att han har kunskaper nog om sjukdomen borrelia och jag tror tyvärr inte, tills jag har blivit överbevisad, att han är villig att med öppet sinne ta till sig de kunskaper som finns utanför sveriges gränser och behandla sina patienter därefter i sjukvårdsdiktaturen Sverige. Men jag hoppas att jag har fel! Han verkar ju vara en handlingskraftig man, kanske skulle han ha integritet nog.

När han förnekat den diagnos han faktiskt har fått napp på, och inget annat av de spår han följt leder någonstans hamnar Dr. Branth i samma läge som min läkare hamnade i efter att alla för honom relevanta undersökningar var gjorda. Han har ingen lösning på problemet alls. men någonting måste han ju komma med, han är läkare och hans patient vill ha svar. Hon kommer inte nöja sig met ett "jag vet tyvärr inte", det är inte ett svar som förväntas av en läkare. Det är itne et svar som en läkare överväger att ge sin patient, uppenbarligen. Så han tar till "slaskdiagnoserna", diagnoserna som bekriver ett tillstånd men inte orsaken för det. Diagnoserna som kanske kan lugna patienten för stunden men som i praktiken ännu en gång skickar hem henne ovetande om den bakomliggande orsaken till hennes sjukdom och utan möjlighet till annan behandling än symptomdämpande, som i bästa fall fungerar någotlunda och underlättar vardagen för henne ett tag.

Plötsligt har hon migrän och hennes feber beror på att hon spänner sig och har spänningsutlöst muskelvärk (!?). Ingen av dessa diagnoser är något av de spår som han följde under utredningen, nej detta är någonting som han får ta till eftersom han inte kom fram till något svar.
Säkerligen har han rätt, säkerligen spänner hon sig, och det är mycket möjligt att hon har migrän. Men han har inte på något sätt lyckats förklara varför hon är så svårt sjuk att hon har svårt att orka med vardagen.

Jag känner så väl igen det, hur många gånger har jag inte fått mina problem förklarade med att jag spänner mig, oh ja, det kan orsaka feber, enligt läkare jag träffat kan muskelspänningar mycket väl göra en så sjuk att man inte orkar vara uppe, oh ja det kan bero på något konflikt i barndomen som jag inte vet om, det kan bero på att jag är en ambitiös person, eller på att jag sommarjobbat på ett café. Bara fantasin sätter gränser och jag är luttrad, jag har hört det mesta.

Migrändiagnosen var den sista i raden av olika diagnoser jag fick innan infektionen hittades, även den, liksom så många diagnoser innan, väckte ett hopp i mig. Kanske skulle detta kunna vara orsaken trots allt? Kanske skulle jag orka leva igen nu? Kanske kan migrän orsaka feber och domningskänslor i halva kroppen om jag bara lider av en sort som är tillräckligt ovanlig? Man slutar aldrig hoppas på att man kan ha hittat lösningen, att man kan ha hittat nåt som ger lindring. I mitt fall förvärrade starka migränmediciner bara mitt tillstånd. Kanske kan det hjälpa någon annan..

Om det inte har framgått tydligt nog så anser jag att det är mycket sannolikhet att tjejen i programmet lider av borrelia. Jag kan naturligtvis ha helt fel. Det kan naturligtvis vara så att jag är alldeles för färgad av mina egna erfarenheter och därför ser borrelia i vartenda hörn, det kan också vara så att TV vinklat programmet på ett sätt som inte alls stämmer med verkligheten, och det jag trodde mig se inte alls speglar det tillstånd hon befinner sig i.

Men om bara det faktum att hon, hästtjejen som lider av dessa för mig alltför bekanta symptom, hade ett positivt borreliaprov stämmer, så anser jag det vara totlat oansvarigt, oförklarligt och oförlåtligt att Dr. Branth inte plockar upp detta halmstrå och prövar att behandla henne mot borrelia. Oavsett om han anser det var troligt eller inte så är det helt ologiskt att han inte ger henne chansen att prova behandling mot den diagnos som han i sin utredning kommit närmast, utan i stället ger henne två helt andra diagnoser som inte ens varit aktuella under utredningen.