Där verkar det glädjande nog som att man börjat uppmärksamma den ohållbara situationen både i media och bland experter. Det har just hållits ett möte och en av de närvarande experterna gav följande kommentar:
While work will continue on some of the more contentious questions, the scientist leading the discussion said it was important to get a start on new guidelines. The current Canadian guidelines on diagnosing and treating the disease were drawn up in 1991.
"That's 15 years ago and there's no question there's so much new information about Lyme disease," said Dr. Harvey Artsob, chief of the division of zoonoses and special pathogens for the Public Health Agency of Canada.
Själv tycker jag att det verkligen är på tiden att man kommer på att att man ska uppdatera sina guidelinjer när det finns ny forkning på området (ja till och med om forkningen är från ett främmande land!) Och det förundrar mig lite att så många "experter" är fullt och fast övertygade om att borreliabakterierna (ja det finns forskning på att det finns flera olika arter, rätt många till och med) omöjligt skulle kunna ha förändrats under de här åren och kanske vara svårare att bota än än de varit, eller vad man trott att de varit. Speciellt förundrar det mig med tanke på hur livrädd man är för att alla möjliga andra bakterier ska bli resistenta... Skulle inte borreliabakterien också kunna bli det, och i sådana fall, måste man inte sätta in annan behandling än den man haft i många år då?I Sverige verkar borrelia tvärt om ha blivit lättare att bota med tiden...när sjukdomen var "ny" var det intravenös behandling som gällde vid neuroborrelios. Men sedan blev sjukdomen plötsligt mer lättbotad i Sverige än i andra länder som t.ex. Tyskland, Schweiz eller ännu mer näsrliggande ställen som Åland där dessa guidelinjer fortfarande gäller (ja även inom statlig sjukvård, även om otillförlitliga diagnosmetoder ställer till problem även i dessa länder). Jag har lite svårt att förstå detta, vad det var som fick borrelia att vara så lättbotat i Sverige... Är svenska fästingar snällare? Och vad händer i så fall om man smittats av borrelia i t.ex. Tyskland eller på Åland? Blir man frisk snabbare av mindre antibiotika på grund av att man är svensk då eller hur tänker man där? Och hur tänker man när man inte lyssnar på alla de personer som berättar att de varit fullt friska, blivit bitna av en fästing och sedan blivit sjuka, att en kort antibiotikakur ofta hjälpt en del men att symptomen inte riktigt försvunnit utan kommit tillbaka med ny styrka när kuren tagit slut. Borde man inte se mönstret?
Hur kan det komma sig att borrelia ska behandlas i 10 dagar oavsett om symptomen hinner förbättras och att det aldrig är borrelia om samma symptom kommer tillbaka efter avslutad kur? Hur kommer det sig att Doxyferm alltid biter?
När jag var liten fick jag lunginflammation en gång och var tvungen att vara hemma från skolan i nästan en månad (fasligt lång tid att vara sjuk tyckte jag då, tur att jag inte visste vad som väntade mig efter fästingbettet..) Att jag var sjuk så länge berodde på att de två första antibiotikakurerna inte bet. Så man var tvungen att sätta in en ny kur och så ännu en ny. Med tredje kuren blev det bra igen! Tänk om man hade bestämt sig för att lunginflammation alltid botas med en kur....hur hade det gått då? Skulle jag ha behövt gå med lunginflammation hela mellanstadietiden?
Inlägg
2 kommentarer:
Hej Emma och tack för Dina som vanligt väldigt analytiska och informerande synpunkter i Din blogg. Ja, det är konstigt att borrelia i Sverige plötsligt blev så ofarligt och lätt att bota i mitten av 90-talet.. men det finns nog en väldigt naturlig förklaring till det. En (ev flera) svenska avhandlingar som gjordes då visade att det räckte med två veckors antibiotika. Punkt, slut. Och som jag har uppfattat det har den/de studierna tjänat som svensk "kokbok" alltsedan dess och förvarats av i princip alla höga infektionsläkare i Sverige. De var ju delaktiga, i alla fall flera av dem. Och en följd är att "vanliga" svenska, hyggliga allmänläkare har fått lov att rätta in sig i det ledet.
Under tiden har tusentals borreliasjuka fått sina liv förstörda (Du, jag och massor av ytterligare människor). Men det är något som ingen i sjukvården rimligen kan tillstå, eftersom hela deras fina studie/studier då skulle spricka.
Din kommentar om att borrelia skulle vara så ofarligt och lättbotat i Sverige men inte i övriga världen är ju på pricken. Det är ju ytterst märkligt att bara så långt som några tiotals mil härifrån (Åland) så är det farligare. Nej, det finns ingen rim och reson i detta men det finns en förklaring.
Och det märkliga (fast ändå inte) är ju också att ALLA läkare ständigt lämnar samma svar; "hjälper det inte med två veckors behandling så har Du inte borrelia. Det är restsymtom (och då hjälper inte antibiotika). Det finns ingen vetenskap och beprövad erfarenhet, med mera, med mera". Ett mantra som upprepas gång på gång och lämnar oss till att ordna vår egen behandling för tiotusentals, ibland hundratusentals kronor. Och vi bor i EU???!!!
Vad har hänt med den svenska sjukvården. Någon sa att det borde vara kriminellt att inte kompetensutveckla sig när det gäller den här sjukdomen likaväl som alla andra.
Naturligtvis! Vart tog det svenska högteknologiska Sverige vägen? Det Sverige som tidigare hängde med i all forskning och låg först, i alla fall i fronten?
Jag har mina aningar när det gäller borrelia men hur kommer man åt grundproblematiken med de svenska riktlinjerna? Ska vi behöva vänta på att stora länder som Canada och USA ändrar sina riktlinjer alltmedan vi tusentals människor Sverige som är felbehandlade, obehandlade, feldignostiserade ska få våra liv ytterligare förstörda och våra familjers också.
Totalt obegripligt!
Tack igen Emma för allt Du gör genom Din blogg!
/Eva-Marie
Ja, formentlig sa det er
Skicka en kommentar