Regnjogging

Kom just hem från en joggingrunda i ösregn. Det känns härligt i kroppen nu. När jag tränade fotboll för många år sedan tyckte jag alltid att det var härligast att träna i regn. Nu märker jag att det stämmer för jogging också. Jag tror att det är stärkande för immunförsvaret att träna i ruskväder också. Jag har lyckats få upp styrkan och konditionen ordentligt nu, speciellt om man jämför med i somras/höstas då jag tvingade mig att börja jogga och orkade 200 meter för att sedan vara helt färdig. Nu orkar jag betydligt längre, och jag behöver inte längre tvinga mig. jag springer förstås inga maraton, men vem vet, en dag kanske det kommer också...

Jag tror att träningen är den verkliga nyckeln till att bli och hålla sig frisk. Jag menar förstås inte att de som är svårt sjuka ska ge sig ut och jogga och så blir allt bra, för jag om någon vet att det inte funkar så. Det är ju (borde vara) en självklarhet att man ska ha behandling mot sjukdomen man har. Men jag tror att man har mycket att tjäna på att börja med fysisk träning i den mån man orkar så fort man har fått lite lite kraft tillbaka.

Jag har skrivit om den antibiotikabehandling jag fått i ett inlägg lite längre ner och jag är faktiskt övertygad om att den räddat livet på mig, så dålig som jag var innan den påbörjades. Jag tror dock inte att den är det enda som bidragit till att jag blivit så mycket bättre, jag är inte alls säker på att jag skulle må som jag gör nu om jag bara fått antibiotika och inte lyckats börja träna, gått hos kinesisk läkare, varit (mer eller mindre) noga med kosten och tagit olika kosttillskott, vitaminer och mineraler. Det är synd att det i Sverige är så stark motsättning mellan skolmedicin och alternativ medicin, att de finns de som på fullt allvar tror att det enda som hjälper mot sjukdomar är att få ett eller annat kemiskt preparat i form av piller, spruta eller likande.

Jag tror fortfarande att en duktig kinesisk läkare skulle kunna bota borrelia utan antibiotika, men det skulle ta många år och vem har tid eller råd att låta det göra det? För min del vet jag inte om jag hade stått ut med att må så dåligt som jag gjorde länge till, jag tror att jag skulle ha knäckts totalt. Så jag är glad att forskningen idag har gett oss antibiotika, och jag är glad att jag fått det och fått uppleva en (relativt, om man tänker på hur länge jag varit sjuk) snabb förbättring. Det borde vara en självklarhet att man sätter in de möjligheter skolmedicinen erbjuder mot borrelia, varför gör man inte det? Varför får svårt sjuka ingen antibiotika??
Sedan får man inte glömma att antibiotika inte är lösningen på allt utan ett hjälpmedel. Min sjukdom har fått mig att tro att alternativ medicin, kost och träning kan vara väldigt verksamt, detta trots att antibiotika räddat livet på mig. Varför skriver jag "trots" egentligen? Det borde väl vara självklart att det ena inte utesluter det andra?