Träningen har haft en otroligt stor del i mitt tillfrisknande och och jag tror att den är väldigt viktig för att jag ska fortsätta hålla mig frisk. Jag har en fantastiskt bra kondition nu, om jag får säga det själv :) För två veckor sedan var vi ute på vandring i alperna och jag lade en höjdskillnad på 2000 meter bakom mig utan alltför stora problem. Belöningen blev utsikten på bilden!
Förra helgen gjorde jag något jag är otroligt stolt över. Jag sprang mitt första halvmaraton! Inte så dåligt att springa över 2 mil med tanke på att det var mindre än två år sedan jag ansåg mig ha superkrafter då jag orkade jogga 1.6 kilometer!
Älsklingen sprang halvmaran också, och jag är jättestolt över honom! Vi har blivit riktigt sportiga båda två. Han har hjälp mig och peppat mig hela tiden för att komma dit jag är idag. Jag kommer fortfarande ihåg hur han kämpade en halvtimme med att få mig att vakna och komma upp ur sängen och mer eller mindre puttade fram mig några hundra meter i joggingspåret flera flera gånger i veckan hösten 2007. Hösten efter att jag fått min diagnos och kunde börja den långa vägen tillbaka. Jag är där nu, tillbaka, eller nej, jag är faktiskt inte tillbaka, jag är mycket längre fram!
Inlägg
4 kommentarer:
Hej Emma!
Jag har själv mått riktigt jättedåligt i runt fyra år. Jag blev biten av något då på ena skuldran och det var ett märke och ett varigt sår som inte läkte på tre månader. Jag sökte ingen hjälp för detta. Var inte direkt orolig och gillade inte att gå till doktorn. Samma höst satte tandläkaren in en tandställning på mig och trots att jag började känna konstiga känslor så trodde jag att de berodde på tandställningen. I efterhand har det visat sig att det inte alls berodde på det eftersom besvären var kvar när jag tog bort den. Jag har ont i nacke och rygg är delvis svag i armarna och benen och har ryckningar/darrningar i hela kroppen. Saker som man (om man varit aktiv idrottare) vet inte är normalt. Doktorerna har skyllt på inbillningssjuka och gett antidepp. De tyckte jag gjorde mer skada än nytta och jag slutade ta dem. Jag känner hur kroppen bryts ner innifrån. Jag ska be min doktor om ett borreliatest på torsdag. Annars har jag skickat efter egen antibiotika via nätet och ska köpa cat's claw piller som jag har hört kan bota borrelia om man tar det under en längre tid.
Mvh Gustav (jag är glad att du håller på att bli frisk)
Det har gått ett tag nu sedan du skrev. Hur mår du nu?
Mår fortfarande kass. Har fått mer ryckningar i armarna nu. Plus att det känns jobbigt att gå på högerfoten. Jävla skit är vad det här är. Har inte varit hos någon doktor sedan jag fick ett negativt Borreliatest ELISA. Frågar mig själv om jag ska ta en månad och dra till Tyskland och låta dem kolla mig?
hej, jag har en blogg på www.minborrelia.se där har jag också en mail. (tjej med långvarig neuroborrelia.) skulle gärna vilja ha kontakt med andra i samma situation.
Skicka en kommentar