fredag 4 september 2009

Nu måste jag skärpa mig!

Jag har blivit en riktig livsnjutare. Sommaren har varit härlig.... och full med onyttig mat, glass, kakor, godis och ett och annat glas vin. Det är härligt att känna sig frisk och känna kraften i kroppen och bara njuta av tillvaron.
Nu måste jag dock skärpa mig lite, jag är ju helt säker på att den hälsosamma livsstil som jag tvingades till efter diagnosen är en stor del av anledningen till att jag kunde bli så otroligt mycket bättre som jag blev när jag väl fick behandling. Jag slutade helt och hållet att äta socker och vitt mjöl under antibiotikabehandlingen och med älsklingens hjälp (ofta fick han mer eller mindre tvinga mig) började jag träna igen (jag var vältränad innan jag blev sjuk men när jag var som sämst orkade jag inte träna alls under långa perioder) och gjorde det konsekvent varannan dag utom de dagar jag hade som allra mest feber och influensakänslor. Ibland orkade jag inte jogga mer än några hundra meter, ibland orkade jag bara gå, men jag tog mig ut, tvingade mig ut, blev uttvingad, oavsett hur dåligt jag mådde. Det blev min räddning.

Jag tränar regelbundet nu också och nu handlar det inte om en till två hundra meter som jag springer utan en till två mil. Jag har kommit otroligt långt och jag är stolt över mig själv. I sommar har jag släppt på min stränga hälsodiet och jag har inte alltid tränat lika regelbundet. Det har gått bra jag har inte blivit sjuk, men jag känner att det inte är bra för mig och nu måste jag hitta diciplinen igen. Det är dumt att utmana ödet för mycket. Jag vet ju vilken sjukdom jag har lidit av i så många år, och jag vet ju att en hälsosam livsstil är a och o för att fortsätta att hålla sig frisk efter en sådan historia. Man ska verkligen inte underskatta betydelsen av vad man äter och att man rör på sig, speciellt inte om man har eller har haft en svår sjukdom.

Alltså, skärpning nu Emma! Jag åt just upp den sista glassen i frysen och i morgon blir det andra bullar (dvs. inga bullar). Jag kunde ju när jag var tvungen så jag kan nu också. Visst ska jag unna mig att njuta av livets goda men det får inte gå ut över min hälsa. Nu blir det hälsosam mat och regelbunden träning. En och annan onyttighet kommer säkert att slinka ner även i höst, men det måste var mer undantag än regel. Till vardags kommer jag från och med nu inte äta något socker eller något vitt mjöl. Det är ett löfte till mig själv och jag kommer hålla det!

2 kommentarer:

Martin Klausen sa...

Hej Emma,

Läser regelbundet din blogg och uppskattat många inlägg. Också glad över att läsa hur bra du nu har det - vilket ger hopp när man själv tvivlar. Jag har det dock också mycket bra, efter ett ha följt Dr Jadins protokol (inte Augsburgs) i över ett år. Jag vill dock inte risikera någet vid att njuta socker-holdiga matvaror och fruktar att du därmed tar en stor risk. Man måste kanske vara beredd på att aldrig bli av med dessa parasiter och alltid måste hålla dom i shack.
Sen är det intressant att du också springer varannan dag. Undrar om det ligger något i att vi (sjuka) måste ha en vilodag mellan träning då jag tycks bli allt för nerkörd när jag försöker öka träningen till varje dag? Lite konstigt, då mycket i alla fall talar för att fysisk träning är det enklaste sättet att leva med borrelia-typ infektioner då dom inte gillar för mycket syre i blodet, man avlastar lever o njurar genom att svettas bort infektioner, och man håller igång sin kropps organer.

Anonym sa...

The skin disease is characterized by multi-colored fiber-like (filamentous) strands extruding from the skin!
[url=http://www.morgellons-disease-research.com/]morgellon[/url]