onsdag 4 februari 2009

Tack för alla kommentarer!

Jag svarar på några här...

Kerstin: Det går att bli otroligt mycket bättre men det kan ta tid.. Det var helt avgörande för mig att min man hela tiden stöttade mig och sa att det kommer gå bra, och att om inte detta fungerar så prövar vi något annat, att vi inte ger upp innan jag är frisk. Utan det stödet hade jag aldrig orkat och jag tror inte att jag hade levt idag. Som annhörig kan du göra otroligt mycket genom att hålla hoppet uppe under de perioder som den som är sjuk inte orkar göra det.

Anonym: Jag har tagit probiotikatabletter morgon och kväll under hela tiden som jag har tagit antibiotika. Jag har inte tagit några andra medel mot svamp och jag har peppar peppar inte haft så stora problem med det. Jag tror att det är viktigt att försöka undvika vitt mjöl och socker så mycket man bara kan. Jag var väldigt noggran med dieten under mitt första behandlingsår, i höstas slarvade jag lite mer under tiden som jag åt minocyclin och jag hade mycket mer beläggning på tungan då.

Anonym: Augsburgkliniken har inget hotell som tillhör dem men de kan ge råd om hotell i närheten. Jag hade tur och behövde bara bo där en vecka. Jag bodde på hotell villa arborea.
Det ligger två eller tre spårvagnshållplatser ifrån centret. Det var väldigt bra och lungt och skönt men nog inte det billigaste man kan få tag på.Det var nån mässa i Augsburg när jag var där och svårt att hitta hotell, men i vanliga fall finns det mycket att välja på. Jag betalade ca 70 euro per natt. Kanske kan man få billigare om man bor där under lång tid. En tysk dam som också behandlades på centret hade bott där i tolv veckor. Ska man stanna länge blir det nog betydligt billigare att hyra en lägenhet. Jag träffade svenskar som var där när jag var där och hade gjort det. Vandrarhem är också ett alternativ.

Lina P: Läkarna i Augsburg är mycket positiva till alternativ behandling. De säger att deras erfarenhet är att de som får alternativ behandling i kombination med antibiotikan i regel har lättare att bli friska och att hålla sig friska. Men jag tror att det är viktigt att hitta något som man verkligen märker att det fungerar för en själv. Alternativ behandling kan ju betyda så mycket, och det kan vara allt från helt overksamt till väldit verksamt. Jag tror inte att man generellt kan säga att något är bättre eller sämre än det andra, det gäller att hitta det som just ens kropp svarar på.
Sedan kan det ju naturligtvis ha andra orsaker att de som får alternativ behanding blir friska snabbare, allt från placeboeffekt till att den som kan gå på sådana behandlingar antagligen har mindre ekonomiska problem att oroa sig för än många andra borreliasjuka. Jag är säker på att mycket oro är dåligt för läkningsprocessen, men alla borreliasjuka är ju mer eller mindre i en situation där det är lättare sagt än gjort att inte oroa sig.. Jag tror inte att man ska underskatta (men inte heller överskatta) psykets betydelse för att tillfriskna från en svår sjukdom men för någon vars liv är helt i spillror kan det kännas som ett hån att hävda att man ska tänka positivt och inte oroa sig så det är verkligen svårt...

Jag vet inte hur en eventuell fortsatt antibiotikabehandling skulle se ut. Jag har bestämt mig för att inte tänka på det nu utan ta tag i det den dagen det behövs. Det är så otroligt skönt att slippa tänka så mycket på läkare och mediciner för tillfället.

Jag tycker att det är så svårt att komma med råd och tips, jag är rädd att det blir fel och jag är ju lång ifrån någon expert men en sak vet jag och det är att man aldrig, aldrig ska ge för så länge man inte har gjort det finns det alltid en chans att de blir bättre igen! Ger man upp finns inte chansen mer..

1 kommentar:

Anonym sa...

tack för svar Emma! det är beundransvärt att du orkar engagera dig och svara på alla våra frågor. Jag däremot känner att det är så mycket jag skulle vilja göra för att få "etablissemanget" i Sverige att förstå vår situation, Men orken och fokuset finns inte just nu. Det får bli när jag blir frisk!
Jag håller med dig om det du skriver, att man inte skall underskatta psykets betydelse för möjligheten till ett tillfrisknande. Jag märker det tydligt när jag börjar oroa mig och får ångest över mina symptom, då blir jag ännu sämre fysiskt. Man måste nog helt enkelt lära sig hantera sjukdomen och oron, då har man nog iallafall en bra infart till ett tillfrisknande.
sköt om dig! hoppas att allt fortfarande är bra!?
/// Lina P