200 röster!

Nu är det över 200 personer som varit med i min lilla undersökning här till höger. Tänk att så många ens läser min blogg, det känns ofattbart. Väldigt roligt på ett sätt, jag är glad att min blogg uppskattas. Tråkigt på ett annat. att så många personer är sjuka och behöver bry sig om den här sjukdomen... De flesta som varit med i undersökningen är själva sjuka, 117 personer hittills. Det är väldigt många...
En sak gör mig riktigt glad, det är att 6 läkare varit inne och läst min blogg samt givit sig tillkänna i undersökningen. Jag hoppas att min historia kan sporra er att försöka hjälpa iallafall någon av alla de borreliasjuka som står helt utan hjälp i Sverige. Jag förstår att det säkert inte är lätt att vara en läkare som är positiv till längre borreliabehandling i Sverige, att det inte är lätt för en enskild läkare att sätta sig upp mot farbror socialstyrelsen som lägger riktilnjerna. Men jag hoppas verkligen att någon vill och vågar göra det!

Jag mår riktigt bra nu igen, svackan i förra veckan varade bara i tre dagar. Det är otroligt vad mycket bättre jag känner mig nu. Jag har lite svårt att tro att det är sant. Frågade älsklingen vad han tror, om jag verkligen är bättre eller om det kan vara jag som inbillar mig (efter att ha blivit intalad så länge att mitt psyke inte är att lita på så har jag svårt att våga lita 100% på det). Han tycker iallafall att det är en väldig skillnad, han sa att jag är som en annan människa större delen av tiden nu. Jag antar att han har rätt, jag känner ju att han har rätt, jag känner mig mycket friskare....

Det som är tydligast framgång på och väldigt skönt är att jag nästan inte har någon värk, jag känner mig för det mesta inte så "borta", jag är inte så yr och jag kan nästan hela tiden fokusera ögonen utan problem. Jag kan bedömma avstånd och det är inte så ofta som det känns som att golvet gungar eller att jag är osäker på vart jag ska sätta fötterna. Jag har dessutom mycket mer energi.

Det finns vissa saker som oroar mig, lymfkörteln bakom örat är fortfarande svullen hela tiden, ändrar storlek ibland och kan göra lite ont ibland, det knakar fortfarande mycket i nacken och ryggen även om det inte gör så ont längre, jag har fortfarande kvar "maskarna" i synfältet, men de kanske inte kan försvinna...de har ju varit där i åtta år, sedan två veckor efter fästingbettet..
Och så är det ju det att de mer handikappande symptomen "bortakänslan", koncentrationssvårigheterna, tröttheten, yrseln och sjukdomskänslan ger sig till känna från och till, som förra veckan. Även om de inte är så förlamande påtagliga lika ofta nu, så blir det så jobbigt när de kommer och känslan av att de fortfarande ligger och lurat bakom knuten gör mig rädd.

Men på det stora hela, jag försöker vara så lite rädd som möjligt, jag försöker njuta av att jag känner mig så mycket bättre just nu, jag försöker vinna tillbaka lite självförtroende och jag försöker ge borrelian fingret och ta mig tillbaka till livet som väntar. Jag får en sån lust att göra så mycket när jag mår bättre, det blir tydligt vad många möjligheter det finns i livet om man bara har ork att ta vara på dem. Hoppas, hoppas, hoppas att jag får behålla den lilla ork jag fått och få lite till och lite till.. Skulle det kännas som idag varenda dag skulle jag allt klara av det, då skulle jag allt kunna leva ett bra liv. Men jag orkar inte gå omkring med influensakänslor, jag orkar inte inte kunna tänka, jag orkar inte behöva anstränga mig för att inte se dubbelt, jag orkar inte vara yr, jag orkar inte vara så trött att det gör ont att vakna, jag orkar inte ständigt ha ont och vara stel. Så snälla, snälla låt mig åtminstonde få ha kvar den här förbättringen, låt mig åtminstonde få fortsätta känna mig som idag!