Vår älskade Liam är här nu! Han föddes den 19 juli och är redan fyra veckor gammal idag. Vi mår alla jättebra, han är världens underbaraste lille pojke och jag är världens lyckligaste mamma! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Lyme-borrelia är en av de snabbast ökande bakterieinfektionerna i världen. I Sverige insjuknar fler och fler människor varje år. De flesta fall upptäcks i tid och kan oftast botas med antibiotika. Men tyvärr är både allmänhet och läkare i vårat land skrämmande okunniga om att borreliabakterien, som är nära släkt med syfilisbakterien, kan gömma sig för vanliga tester. Om sjukdomen lämnas obehandlad kan den orsaka många olika fysiska och psykiska symptom och ibland vara dödlig.
Min behandling
Behandlingsriktlinjer
Augsburg
Om mig
Inlägg
Varför läser Du denna blogg?
Nu börjar kampen!
Jag insjuknade ett par veckor efter ett fästingbett när jag var 19 år gammal. Märket fanns där men var inte stort nog..flera borreliatester visade negtivt och jag övertygades att jag omöjligt kunde ha borrelia. Jag var så sjuk att jag fick avbryta mina gymnasiestudier. Jag kunde inte förstå hur det inte kunde vara något fel på mig trots att jag kände mig så sjuk och hade låg feber som kom att sitta i nästan ett år framåt. Läkarna sa att det var stress och att allt var psykiskt, trots att jag varit kärnfrisk tills innan fästingbettet och nu kände mig kroppsligt sjuk och inte alls deprimerad började jag till slut att tro dem. Att från att varit en aktiv tonåring plötsligt knappt orka gå upp ur sängen tärde ordentligt på psyket, att inte veta vad som var fel eller hur jag skulle kunna förklara för mina vänner varför jag inte orkade komma till skolan längre trots att jag inget hellre ville gjorde det ännu svårare och det tog inte lång tid innan jag faktisk blev deprimerad. Tio dagars doxyfermbehandling ett helt år efter jag insjuknat, vilken jag enligt journalen endast fick för att "det blivit en sån psykisk låsning för patienten och patientens pappa" räddade mitt liv och gjorde att jag kunde kämpa vidare. Med det gjorde mig inte frisk. Efter åtta år av olika diagnoser, allt från "det sitter i ditt huvud" till depression, till kroniskt trötthetssyndrom, till "du hade troligtvis nått slags virus som tog ner din kropp och nu behöver du vila" till ångestsyndorm, spänningsyrsel, migrän, till "det är din personlighet" mm. mm, träffade jag en kunnig läkare som bekräftade att jag är svårt sjuk och aldrig kommer bli bättre utan behandling. Jag hade kännt i åtta år att något inte står rätt till i min kropp men nästan gett upp hoppet om att någon läkare skulle tro mig. Åtta år av antidepressiva har hållt mig över ytan men inte gjort mig frisk. Och varför varför skulle man egentligen kunna bota en bakterieinfektion med antidepressiva och psykoterapi? Åtta år av kast mellan hopp och förtvivlan eftersom sjukdommen kommer i skov. Åtta år då jag om och om igen fått ge upp studier och annat jag tagit mig för eftersom största delen av min kraft har gått till att kämpa mot alla symptom. Åtta år av mitt liv då jag upplevt sorg, förluster men också kärlek och en otrolig lycka. Åtta år då jag kännt mig allt från dödssjuk till riktigt bra men aldrig 100% frisk.
Jag är 26 år och vet inte om jag någonsin kommer bli helt frisk. Men ingen kan någonsin igen säga till mig att det bara sitter i mitt huvud. Det kommer inte att bli en lätt kamp, men jag är inte heller typen som ger upp. Nu börjar min kamp för att bli frisk, denna blogg är en del av den kampen.
Mina länkar
13 kommentarer:
STORT..,STORT.. GRATTIS EMMA!!!
Vad underbart att ni mår bra! Har undrat så hur det gått för dig.
Tack för att du uppdaterar med dessa glada nyheter!
Inna
Sota fina Emma! Han ar ju helt bedarande sot. Ett jattegrattis till dig o A :) det gjorde ni bra!
Harligt att ni alla mar bra!
STORA KRAMAR
Caroline
ttttt
Kära Emma och familjen, ett VARMT, JÄTTESTORT GRATTIS TILL ER! vilken underbart söt liten Liam!!
Känner mig så glad för er skull. Lycka till!
/Mimmi
Kära Emma och familjen, ett VARMT, JÄTTESTORT GRATTIS TILL ER! vilken underbart söt liten Liam!!
Känner mig så glad för er skull. Lycka till!
/Mimmi
GRATTIS Emma och "Älsklingen"
till er underbare son!
Det här hade du inte trott för några år sen, Emma,
men trägen vinner...om du inte hade kämpat på så bra med behandlingen hade den här dagen aldrig kommit!
Grattis till det lilla miraklet!
Själv är jag 3 barnsMamma på 28 år som just påbörjat min Borreliaresa verkar det som..
Jag vore så himla tackam om du kan maila mig så att jag kan få veta om din behandling du fick. Jag har fått tips om De Klemann i tyskland men tydligen finns det fler alternativ?
Supertacksam för svar
clara.bjorkefall@hotmail.com
Ett stort Grattis till dig och din familj!
Jag fann din blogg då jag googlade om Borrelia. Jag hade svininfluensan sommaren 2009 och fick en enorm trötthet efter detta som sedan har hållit i sig. Detta året har jag varit yr, haft fruktansvärd huvudvärk (som blev behandlad av Citadon under 7 dagar, men hjälpte inte, läkares ordination). Vänster fot har jag ingen känsel i från stortån och neåt, den senaste veckan har känseln försvunnit i ansiktet och nu har vänster hand blivit avdomnad också. Har haft lite feber av och till de senaste 3 veckorna och ont i ryggen. Fick ta borreliatest den 23/8 2010 svaret var varken positivt el negativt så jag fick ta om det och då visade det sig att min kropp redan bildat antikroppar mot Borrelian för enligt min läkare har jag då redan haft det.. Men mina symptom jag har nu visar tydligt på att jag har en pågående, långtgåedne infektion. Min läkare ska rådgöra med infektionskliniken här i Malmö om hur det ska gå vidare. Jag känner att jag inte orkar mer och jag blir allt sämre. Jobbar som förskolelärare och vågar knappt bära barnen då det värker i mig, jag är trött och kanske tappar jag barnet när jag får min avdomning i vänster hand.. Har också somnat mitt i samtal, mitt i maten etc, jag är 26 år och f.d. elitsimmare och allt det är känns absurt för mig..! Har gjot flera tester de senaste veckorna eftersom min läkare ville ha det till sömnsjuka istället. Vad ska jag göra?
Hade varit jätteglad om du mailat till mig behöver lite tips och stöd.
carrosteffen@hotmail.com
MVH Caroline
Hej Emma!
Undrar så.. hur du mår nu?
Hoppas verkligen att du fortfarande mår utmärkt bra!
Har själv haft borrelia i många år, men mår nu bättre, och går i tankarna att skaffa barn. Problemet är bara att jag är så orolig att riskera den hälsa jag nu uppnått eftersom jag hört att man efter en förlossning lätt kan få återfall.
Som sagt hoppas att du fortfarande mår bra..!!
Elin
Jag sitter i samma sits som du, jag får höra att det sitter i mitt huvud, att det är psykiskt, att jag inte har borelia...men alla symtom pekar ju mot det, jag är sååå trött på att aldrig få bli riktigt frisk...och det kommer i skov precis som du säger...livet är tungt nu...jag är ensamstående mamma till två barn, jag pluggar på högskola, är inne på sista terminen, jag kämpar för att ta mig upp ur sängen varje dag...och just nu slits jag i förtvivlan om jag måste snubbla på målsnöret till min examen...hoppas på att man får bli frisk tillslut...tårarna rullar på mina kinder när jag läser om din kamp och andras kamper på internet...hur länge ska man orka?
Hej Emma.
Min make har med största sannolikhet kronisk borrelia och är allvarligt sjuk just nu och ligger på Danderyds sjukhus. Kan du berätta för mig på min blogg hur jag gör för att hjälpa honom att få hjälp som du?
Åker man till Tyskland eller skickar man blodprov och hur funkar det med behandlingen? Ungefär vad kostar det?
Jag skulle uppskatta enormt och du vill svara.
*Förtvivlad fru*
Även om det nu är ett och et halvt år sedan så GRATTIS. Helt underbart att få läsa att du blev frisk och fått en underbart söt son (Liam är ett av mina favoritnamn också ;P). Själv har jag borrelia och hamnade därför här och har plöjt igenom, är tacksam för att du skrivit den här bloggen!
Jag skulle gärna vilja få kontakt med dig, men vet inte hur, kanske tittar du in här någon gång?
Om du gör det och ser det här, skicka hemskt gärna ett mejl till: attlevamedoro@hotmail.com. Kram! :)
Hej Emma.
Jag beundrar dig och din långa resa med den här helvetessjukdomen som jag inte skulle önska min värsta fiende och ännu mindre mitt barn..
Men nu är det så att både mitt barn och jag har borrelia, ingen av om minns nån fästing så man undrar ju såklart vad det är frågan om..
Du är ju såklart medveten om att borrelia kan ligga latent i kroppen många många år. Och att det smittas från mamma till barn i magen och via bröstmjölken.
Det är helt underbart att ni har skaffat barn efter allt du varit med om.
Men jag undrar bara hur du har tänkt kring att det faktiskt finns en chans att du smittar ditt barn. Eftersom du inte kan vara helt säker på att alla bakterier är borta, eller hur?
Jag menar inte att kritisera dig eller så?
Bara undrar hur du vågar chansa?
Jag skulle aldrig riskera att föra den här sjukdomen vidare till mitt barn. Jag vill men kommer aldrig mer att kunna få ett till barn.
Att se sitt älskade barn lida på det här viset som jag gör är som att lida alla helvets kval 1000 gånger om. Det finns inte ord att beskriva vilken smärta och ångest..
Hur tänkte du när du bestämde dig för att chansa?
Skicka en kommentar