Första veckan hos mamma var jobbig, några dagar hade jag väldigt ont och var så trött att jag fick gå och lägga mig på dagen trots att jag som vanligt sover djupt minst 10 timmar per natt. Har ändå varit ganska igång och de senaste dagarna har jag känt mig bättre. Igår joggade jag igen efter att ha tagit uppehåll på grund av att jag var förkyld "på riktigt" förra veckan. Det är faktiskt första gången på flera år som jag hade en förkylning med halsont och snuva. jag brukar inte bli förkyld annars bara ha de hemska borreliasymptomen. Men nu blev jag alltså förkyld, kanske är det ett teckan på att immunförsvaret är på väg att hämta sig lite? Jag vill tro att det är så! Joggingen igår gick iallafall jättebra, jag kände att jag hade bättre kraft än under hela hösten, vilket förvånade mig eftersom jag inte direkt går omkring och känner mig pigg och alert här på dagarna.
Igår kväll var jag bjuden till en gammal kompis på glöggkväll. Jag hade inte tänkt att gå, jag har känt sådan vånda för sociala situationer sedan jag blev så mycket sämre i somras. Jag har fått så dåligt självförtroende, tror inte att jag orkar, tror inte att jag kan, är rädd för vad jag ska säga när folk frågar vad jag gör och hur det är med mig. Känner mig misstrodd och missförstådd, känner mig rädd och nervös.
Men efter att jag haft sån kraft på joggingen så ändrade jag mig och tänkte att nej, jag ska bannemig gå. Jag är en vuxen gift kvinna och inte ska jag låta denna sjukdom hindra mig från att våga träffa gamla kompisar. Jag kan inte låta den bryta ner mig så, ju mer nerbryten jag blir ju svårare blir det att komma tillbaka. Så jag åkte dit och jag hade en jättetrevlig kväll! Träffade flera gamla bekanta och kunde glömma min sjukdom hela kvällen. Det var så roligt att träffas igen och jag tänkte att så här ska livet vara. Jag ska inte behöva isolera mig. Jag ska leva trots att jag drabbats av denna djävulska sjukdom. Jag ska inte behöva dra mig undan, jag ska inte behöva känna att det är mig det beror på. Att det på nåt vis skulle vara mitt fel...
Jag måste få bort dessa tankar, jag måste våga tro på mig själv igen. Jag vet ju att jag kan, bara jag har kraft, bara jag inte känner mig så sjuk hela tiden. Låt mig få kraften tillbaka att bevisa att jag kan!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Hej Emma! Jättekul att höra att Du gick på glöggkvällen och att Du hade trevligt! Det är viktigt att man kan ta steget ibland och vågar sig ut. Jag gjorde själv likadant häromdagen och det var underbart.
Jag tror som Du att förkylningen visar att immunförsvaret jobbar på. Det är konstigt men det är likadant med mig att jag aldrig blir förkyld nuförtiden, jag kan få nåt lite ont i halsen men det går över med en gång. Immunbrist på något sätt.
Läser Dig blogg och vill säga att Du har lärt mig så mycket om borrelia, jag är mycket äldre än Du och har egna barn i Din ålder. Jag beundrar Dig oerhört.
Ha en riktigt GOD JUL!
Kram/Eva-Marie
Hej Emma!
Ville bara skriva några rader här å säga hur bra jag tycker de är att du bloggar... Blev biten av en fästing för 1,5 år sen... efter några veckor utan att bettet gått bort å en massa symptomer som huvudvärk, ont i nacken å dimma i uvudet så gick jag till läkaren(i Norge) ... fick 4 pencillin tabletter å blev bättre...men symptomerna fortsatte i ett helt år med muskelryckningar, dimma i huvudet, suddig syn, huvudvärk, förbannat dåligt minne å koncentrations svårigheter... gick ännu en gång till läkaren... men proverna va negativa... så de enda jag fick höra va "kom tillbaka om 3 veckor.."...inte så kul att höra när tentaperioden stod vid dörren...har hankat mig igenom ett halvår till efter nästa läkare trodde de va glutenallergi...Men nu ska de bli slut på de hära...imorgon ska jag ringa läkaren å KRÄVA en LP...liiite rädd dock!!....Kämpa på tjejen!
Till Sofi!
Vill bara påpeka att ett LP-prov också kan missa borrelian, och det finns lite olika siffror på hur många som missas, men det jag läst i Norska forumet är att ca 80% av fallen är negativa i LP-prov. Detta enligt amerikansk statistik!
Svensk info om detta är definitivt felaktig!
Men hur kan man påvisa borrelian då om det inte syns där...? Konstig känsla att man ska måste kämpa så mycke mot vården när de enda man egentligen vill är att bli frisk...Det sista året känns de som den glada spralliga tjejen som alltid hade mycket energi, jobbade som instruktör på gym å alltid ville hitta på massa saker totalt sprungit iväg å villat bort
sig....Kram sofi
Skicka en kommentar