Brooke Landau

Tjejen i reportaget jag skrev om för ett tag sedan, Brooke Landau, är sannerligen otrolig. Hon verkar ha blivit frisk efter att ha haft borrelia i sju och ett halvt år. Hon har fortfarande daglig värk men lever ändå ett aktivt liv och jobbar som producent för E! Entertainment Channel (jag saknar denna kanal den här, vi hade den i Dresden och den har härligt många meningslösa program som man kan liva upp sin tillvaro med). Nu jobbar hon även för att hjälpa andra sjuka. Men...läkaren som räddade hennes liv verkar ha förlorat sin läkarlicens, just för att han räddade hennes liv med en ny metod.. Världen är verkligen bra konstig ibland.

Men man behöver höra om tjejer som Brooke, internet gör mig förtvivlad, usch jag vet inte om jag vill läsa mer. Alla dessa historier:"lyme förstörde mitt liv", "jag har tagit antibiotika i tio år utan att bli bra"m.m. Det är inte bra för mig. Jag måste ju tro att jag blir frisk igen. Vad har jag annars att kämpa för? Det finns ju bara en möjlighet, och det är att bli frisk.

Jag joggade hela kilometer-rundan idag, utan att stanna, första gången på år... Men det var inte lätt, höll på att tappa luften flera gånger, det värkte i kroppen och jag hostade upp så mycket slem.. Ingen ska dock komma och säga till mig att man inte får jogga när man är sjuk och äter högdosantibiotika. Det är måhända inte helt ofarligt, men det är det inget som är och det är definitivt farligare att låta bli att behandla en allvarlig sjukdom i åtta år. Dessutom är det farligare för mig att att inte kunna göra nåt vettigt om dagarna, jag står inte ut, jag blir ett psykiskt vrak och känner mig helt värdelös. Jag ska bannemig jogga, för det är min rätt! Jag har faktiskt inget annat val än att ständigt pressa mig om jag någonsin ska bli frisk. Jag vet att sport kommer hjälpa mig.