Sportigt, sportigt...

Jag har varit riktigt sportig de senaste tre dagarna. I fredags var jag och simmade, igår var vi och joggade och jag orkade nästan dubbelt så långt som gången innan! Idag tog vi en liten vandringstur uppe på Uetliberg, som är det högsta berget i Zürich. Det var verkligen höstigt och härligt. Det är skönt att bara gå och gå när man känner att krafterna räcker till. Nästa helg planerar vi våran första Alputflykt, då blir det förhoppningsvis lite vandring på högre höjder. Hoppas jag har lika mycket kraft då som idag, minst.

Jag har känt ett litet uppsving nu de senaste dagarna sedan jag lagt om kosten, känner mig på något konstigt sätt mycket lättare i kroppen nu när jag undviker socker och kolhydrater. Nån kolhydrat slinker väl med förstås, och det behöver man nog, men jag äter inget bröd ingen potatis, pasta eller ris mer. Värken och yrseln har hållit sig inom gränser också, men det brukar ju komma och gå så det är väl för tidigt att ropa hej ännu. Framför allt har jag haft lite mer ork att ta tag i saker och känt mig klarare i huvudet än på länge. Jag hoppas att det inte bara är tillfälligt...

Jag har mycket att ta tillbaka när jag blir bättre, mitt självförtroende har fått sig en rejäl törn, speciellt under det senaste året när jag inte längre orkade jobba eller plugga längre. Det är svårt att ta sig tillbaka och vara riktigt "med" i samhället igen, när man halkat lite vid sidan om. För så känns det nu, dålig ork, ny plats, inget jobb och inte så mycket umgänge här. Jag känner mig inte riktigt delaktig, utan mer som om jag går vid sidan och tittar på. Men jag tror att det ska gå bra, bara tillfrisknandet får fortsätta och orken blir bättre så ska jag nog leva mig in här ordentligt och inte ha allt för stora problem med att hitta ett jobb. I november, december har jag anmält mig till en konversationskurs i schweizertyska. Jag hoppas så att jag ska ha ork och ro att engagera mig och koncentrera mig på kursen, att det inte blir ännu en sak som jag bara måste kämpa för att ta mig igenom medan jag slåss mot symptomen. Det är lite krångligt att förstå vad folk säger här, men det går bättre och bättre tycker jag. Får jag bara bli friskare och friskare under hösten ska jag nog inte ha några problem med språket efter jul, det är ju trots allt tyska, fast en väldigt skum version..

Låt nu det få bli bättre och bättre, låt mig bli friskare och friskare, jag behöver det så otroligt mycket!!