Jag kommer igen!

Jag kommer komma igen och jag kommer fortsätta blogga men inte just nu. Jag har sjunkit ner i en depression och all kraft går åt till att klara av dagen. Jag brukar inte vara så här deprimerad, det är bara sällan under min sjukdom, de gånger då jag mått så dåligt att jag knapt vetat vad jag skulle ta mig till, som jag kännt mig deprimerad, trots att läkare varit bra på att hävda att jag varit det mest hela tiden. Jag har kännt mig sjuk, inte deprimerad. Just nu känner jag mig sjuk och deprimerad. Man blir depimerad av att vara sjuk, det blir nog alla, mer eller mindre. Jag kanske till och med känner mig lite mindre sjuk och mer deprimerad just nu, iallafall så har värken minskat ordentligt igen nu sedan jag har börjat med minocyclin och quensyl. Och det är ju otroligt skönt! Men trots det är mitt sinne tungt och jag har svårt att ta mig för någonting alls. Symptomen, svårigheterna att fokusera ögonen, yrseln, trögtänktheten, tröttheten tar mig hårdare än vanligt. Även om de inte är värre, de kanske till och med är lite bättre igen nu, så tar de mig så hårt, de handikappar mig. Ibland vet jag faktiskt inte hur jag ska klara hålla ut, men jag vet att jag måste och jag vet att det kommer en dag när det blir bra. Det finns absolut inget annat alternativ än att hålla ut så att man får uppleva den dagen!!
Jag kommer fortsätta med denna medicinering fram till efter jul, sedan får vi ta nya beslut efter hur jag mår då. Det måste väl alltid finnas en väg att gå? Ja det måste det verkligen!