Synstörningar

Idag fick jag ett mail av en man som läst min blogg och själv lider av borrelia sedan många år. I sitt mail skrev han denna kommentar till mitt tidigare inlägg: "Läste din blogg och vill informera dig om att du inte är ensam om att ha dessa maskar i synfältet och de är inte bara floaters!"
Det var skönt att få ännu ett bevis att det är som jag trodde, att dessa "maskar" som jag haft sedan en knapp månad efter fästingbettet tillhör mig sjukdom, att jag inte är galen på något sätt... Jag undrar om detta fenomen är vanligt förekommande, och hur det kan förklaras. Om det verkligen är bakterierna jag ser så måste de ju vara väldigt uppförstorande i ögat.

Jag har även haft mycket svårt med att fokusera av och till under åren, det har ofta hängt ihop med min yrsel. För något år sedan fick jag besked om att jag hade en dold skelning och jag och jag hade glasögon med prismor i ett tag. Det underlättade synen lite men naturligtvis inget annat av mina symptom (förutom lite av yrseln, den verkar hänga ihop med synstörningarna). Efter ett tag funkade dock inte de glasögonen heller, och det blev lättare att bära vanliga glasögon igen. Synen verkar förändras mest hela tiden.

Dess synproblem har även gjort det svårt för mig att köra bil under många perioder. Inte för att jag brukar köra bil speciellt ofta nuförtiden, men jag tycker om att göra det. (Jag körde motorcross som tonåring). Jag är vädigt glad att jag hann ta mitt körkort sommaren innan jag blev sjuk, annars hade jag kanske inte haft det ännu. Det hade varit trist, precis som det är trist att sjukdomen stoppat mig från att fullfölja min utbildning. Men jag satsar på nån slags examen innan jag blir 30. Borde väl gå? Att jag nu vet vad jag lider av borde jag väl tolka som en ljuspunkt? Eller? Det är tvära kast mellan hopp och förtvivlan inne i mitt huvud just nu.

Nu får jag akupunktur även för mina ögonbesvär, och efter 20 ggr har jag peppar peppar inga större fokiseringsproblem. Yrseln är också bättre, och jag har t.o.m. vågat cykla i trafik igen för första gången på riktigt länge. Det är ju så mycket lättare när man kan uppskatta hur långt från bilarna man är och man får passa på när reaktionsförmågan för tillfället inte går i superslowmotion. Min trötthet stoppar mig dock fortfarande från längre turer.

"Maskarna" har akupunkturen dock ej kunnat rå på ännu, ibland inbillar jag mig att det är lite tunnare och blekare än innan, men jag vet inte om det bara är önsketänkande. Jag ger mig inte, de ska allt få vad de tål! Det måste väl gå på något sätt? Jag har ju livet framför mig!