En loppisdag i Dresden

Allt är ju som sagt inte bara sjukdom, det händer fina saker också. Efter att igår ha sovit hela förmiddagen och halva eftermiddagen, varit vaken några timmar och sedan somnat om väcktes jag på kvällen av älsklingen som varit och köpt muffins och kokat te till mig. Framför mig låg även en inredning/ trädgårdstidning så jag kunde drömma min bort i planerna hur vi ska inreda nya hemmet i Zürich (och trädgårdsplätten! ) Vilken man! Jag kände mig som jordens mest lyckligt lottade.

Idag bar det av på loppis jämte Elbe. Stans största loppis som går av stapeln varje lördagsförmiddag och har allt mellan himmel och jord. Vi brukar gå dit och titta rätt ofta, det är ett härligt lördagsnöje. Ofta har det inte varit enbart varit kul att gå där, yrseln har ständigt gjort sig påmind och jag har gått i min egen dimma, utan att kunna koncentrera mig på att titta på alla småsaker. Förtvivlan har trängt sig på "varför känns det så här? det här är ju roligt, jag tycker ju om att gå här, varför mår jag så dåligt?" Denna känsla upplever jag väldigt ofta, jag orkar i och för sig hitta på en del saker, men den gnagande sjukdoms- och overklighetskänslan inom mig tar tar mycket av nöjet.

Idag var det en bra loppisdag, ok, jag var inte piggast i stan, men symptomen lämnade mig någorlunda i fred. Jag kunde gå runt i fred och njuta och titta, det är ingen självklar lycka. Det fyndades lite också, finfina assietter, äkta DDR-design :) Kommer göra sig fint i nya hemmet!

Nu ska jag sätta mig och se på film, det är ingen självklar lycka det heller, det finns många dagar då jag inte ens kan få ro att sitta framför tvn, och dagar då jag inte kan sätta mig i soffan utan att somna. Dagar då min koncentrationsförmåga är för dålig för att få ut något av filmtittande, då jag inte kan tänka på mycket annat än hur ont det gör, hur mycket jag än försöker avleda tankarna.

Idag är inte en sådan dag!!