Man kan ju undra varför...

En svensk läkare sa i en debatt på TV tidigare i år att problemet med borrelia är att det är så många som tror att de har borrelia trots att de egentligen har något annat (bör förstås som "psykfall"). Viktigpettern har väl inte helt fel, det finns säkert personer som tror att de har borrelia fast de egentligen har något annat (behöver dock inte alls vara psykisk, det finns t.ex. tusen andra bakterier och parasiter.) Men säkert är att det finns betydligt fler personer som har borrelia fast deras läkare tror att de har något annat, och det får otroligt mycket allvarligare konsekvenser.
Hur kan det komma sig att så många kroniskt sjuka idag (med rätta?) tror att de har borrelia? Jo, eftersom att det är allmänt känt för alla utan den gamla mossiga läkarkåren att borreliatest är väldigt osäkra så ligger det ganska nära till hands att tro det. Speciellt om man haft ett fästingbett... Man behöver inte fem års utbildning för att förstå ett sådant samband...

Varför blir man läkare? Är det för att kunna hjälpa sjuka medmänniskor eller för att kunna vara dryg och spela Gud? Det bör man nog fråga sig innan man väljer detta yrke. Och alla ni som redan springer runt i era vita rockar, tänk noga över detta, tenderar ni åt alternativ två så byt jobb eller pensionera er. NU!