Jag har tur!

Jag har tur ibland i alla fall, jag har lyckat lokalisera två trevliga läkare i en och samma stad. Det måste vara tur, det kan knappast vara skicklighet och det kan väl inte vara det vanliga i denna stad att läkare är trevliga? För mig vore det en ny upplevelse. Kanske kan jag komma över min rädsla, kanske behöver jag inte känna ångesten komma krypande dagar innan jag vet att jag måste gå till en läkare i fortsättningen.

Igår hade jag först tid hos en kinesisk läkare. Han är helt ny här, jag var hans första patient i Schweiz men han har 20 års erfarenhet i Kina och är specialiserad i kroniska sjukdomar. Ägaren till praxisen, en kinesisk kvinna som jag talade med redan förra veckan, var tolk. Det var lite konstigt att prata med läkaren genom en tolk, men det funkade bra. Kinesiska läkare ägnar ju sig inte åt gissningslekar utan kan ställa diagnos genom att ta pulsen och titta på tungan..

Han kände till borrelia och har behandlat det innan. Ur kinesisk synpunkt hittade han en del fel på mig: "inre fukt och hetta", vilket jag har läst brukar vara fallet med borreliapatienter och störd njur, lever och mjältfunktion. Qi-flödet (livsenergin) upp i mitt huvud är stört och därför är jag yr och trött. Han är även skolmedicinskt utbildad och bad till min förvåning att få se mina röntgenbilder av hjärnan. Som tur är har jag sett till att få bilderna från både MRT och CT röngen som jag gjorde i Tyskland (de hittade inget fel) på cd, så jag kan ta med dem till honom nästa vecka. Det ska bli spännande att se om han kan se någonting där.
Glädjande var att pulsen inte längre var "extremt svag" som första gången jag gick till en kinesisk läkare. Den var fortfarande svag men ändå inte så att det utmärkte sig väldigt mycket.

Efter diagnostiken fick jag akupunktur och det verkade ordentligt. Var inte yr heller hade ont mer igår, men hade det där konstiga illamåendet som jag fick första gångerna jag fick akupunktur i Dresden. Idag har jag haft feberkänsla hela dagen och hugg i kroppen. Det är väldigt likt när jag började med antibiotikan. Jag tror och hoppas att det är en Herxheimerreaktion.

Sedan bar det iväg till min nya husläkare för att ta blod att skicka till Augsburg där de ska göra nya prover efter 6 veckor på antibiotika. Han var väldigt trevlig denna gång också, det känns som om han är serviceinriktad och gör sitt bästa för att det ska vara så smidigt och bekvämt som möjligt för hans patienter. Han såg till att alla prover blev tagna, satt sin stämpel som avsändare på paketet för att det inte ska fastna i tullen och upplyste mig om att jag kan köpa billigare mediciner i Tyskland och ändå låta det gå på min schweiziska sjukförsäkring.
Han sa till och med att jag kan komma och ta mer prover i hans labb utan att behöva gå till honom först om jag behöver skicka blod till Augsburg igen, men att jag naturligtvis alltid är välkommen till honom.
Det är ju så det ska vara att gå till doktorn, ändå känns det för bra för att vara sant.

När jag var klar gick jag på stan och var inte yr eller konstig alls (tack akupunkturen!) bara lite illamående. Det finns så mycket fina affärer här, och så mycket fina saker och kläder! Det är alldeles överväldigande (speciellt när man bott två år i före detta Östtyskland). Priserna är dock inte att leka med men det är härligt bara att gå runt och titta en dag när man inte är yr.
Här finns verkligen allt!
Hade jag varit frisk och arbetsför hade jag kunnat starta en mode och shoppingblogg i stället, det hade kanske varit ytligt men det hade definitivt varit roligare!

Bilden är förresten från Zürichs kinesiska trädgård. Som sagt, här finns verkligen allt!