Trots att jag ännu inte börjat min intravenösa antibiotikabehandling har jag ändå påbörjat min väg för att bli frisk. Efter vårens alla hälsoproblem och diagnoser som atypisk migrän, "något psykiskt" och liknande gissningar, och läkarråd alltifrån att äta epilepsimedicin mot migränen till att gå igenom min barndom hos psykolog (Jag hade en väldigt lycklig barndom, något som inte passade psykologen som ville förklara varför mina symptom är något omedvetet psykiskt. Hon frågade om vi brukade bråka mycket i min familj, och jag svarade att jag inte kunde komma ihåg att vi bråkade särskilt ofta alls. Detta svar baserade hon sedan sin i diagnos på, där hon skrev...."barndomshem där man inte visade mycket känslor." Det var anledningen till mina problem enligt henne, och lösningen ännu en psykoterapi, trots att jag berättade att jag gått hos tre olika psykologer utan att bli bättre. Att jag själv anser mig komma från ett väldigt kärleksfullt barndomshem spelade mindre roll...) kände jag att det inte går längre, att jag måste hitta lösningen, att jag inte längre kan låta mig övertalas av läkare att jag egentligen är frisk när jag mår så dåligt, att jag måste lyssna på min kropp och inte på dem.
Jag hade nu börjat leta information på internet, något som jag tidigare dumt nog inte gjort och fick för första gången upp ögonen för att borreliaprov inte är 100% säkra. Något som läkarna lyckades övertyga mig om när jag var 19 och min sjukdom började. Jag läste om fall av borrelia, om vanliga symptom och kände igen allting. Men vad skulle jag nu göra? Min husläkare gick med på att göra ännu ett ELISA prov som kom tillbaka negativt, sen var den saken ur världen för henne. "Men vad ska jag göra, jag känner mig så sjuk?", sa jag. "Du är undersökt, alla prover är bra, du måste arbeta med psyket", var svaret..
En kinesisk kollega till min man tipsade om att traditionell kinesisk medicin är mycket bra mot kroniska sjukdomar. I Kina använder man traditionell medicin paralelt med västerländsk medicin och kineserna kan själva välja med vilken sorts medicin de vill behandlas. För kroniska sjukdomar väljer de flesta traditionell medicin medan västerländsk anses bättre för akuta fall.
I grannstaden Meissen, ca 45 minuters tågresa härifrån finns det en mottagning där två kinesiska läkare jobbar. De har lika lång utbildning som västerländska läkare och är utbildade på ett av de bättre universiteten i Kina. Jag bestämde mig för att ge det ett försök, jag var ju tvungen att på något sätt bli bättre, och så kom jag i kontakt med doktor Gao...
Första gången jag kom till henne började hon med att ställa frågor och sedan undersökte hon mig genom tung och pulsdiagnos. Hennes reaktion löd: " Din kropp är väldigt väldigt svag, du har väldigt dålig energi, jag kan inte känna njurpulsen, leverpulsen är dålig, hjärtpulsen också, du får inte sitta upp under akupunkturen, då kan du svimma". Hon frågade flera gånger vad min husläkare planerat för vidare undersökningar, och kunde inte riktigt förstå när jag sa att hon inte ville göra mer, utan att jag skulle försöka med psykoterapi igen. "Du är svårt sjuk", sa hon. Hon kunde inte säga vad det berodde på, men hon kunde med säkerhet säga att min kropp inte var frisk.
Efter första akupunkturen mådde jag så illa, det var ett slags illamående jag aldrig någonsin förut känt, men dagen efter mådde jag otroligt bra. Bättre än på flera år... Vi hade en härlig dag på stan dagen efter, gick runt i affärer och jag var inte yr, satt på resturant och jag kände mig avslappnad och hade inte ont någonstans. Tänkte att om det kunde vara så varje dag så skulle jag ju kunna göra så mycket..Jag har i efterhand fått förklaringen att det är vanligt när man lyckas ta död på många borreliabakterier, vilket man kan göra genom akupunktur i de infekterade kroppsdelarna. När bakterierna dött känner man sig bättre i någon dag, tills de börjar falla sönder och gifterna går ut i kroppen.
Det var vad som hände mig efter akupunktur nr. två, jag sov i ett och ett halvt dygn, vaknade bara korta stunder, min kropp var helt färdig.
Efter ytterligare några akupunkturer och efter att hon skrivit ut örtmedicin till mig började en lymfkörtel bakom mitt högra öra svullna och göra ont. Jag har haft en liten knöl där ända sedan jag blev sjuk, och frågat flera läkare om den inte kan ha nåt samband med att mina smärtor alltid sitter på högra sidan. Men jag har alltid fått svaret att det skulle vara en liten fettknuta , och att den inte har något med mina smärtor och yrsel på höger sida att göra. Nu började iallafall denna knöl svullna, jag gick till husläkaren, som skickade mig till öronläkaren, som undersökte den med ultraljud och sa att det är en svullen lymfkörtel. Men jag hade ingen lokal infektion och jag frågade öronläkaren om man bara kan ha en sådan svullen körtel så länge utan anledning. "Nej, det finns nog någon infektion nånstans i kroppen som den reagerar på", sa han. Jag sa att jag hade haft en fästing och han sa: "jag tänkte fråga dig det, men din husläkare får gå vidare med detta" Men denna information gick jag tillbaka till min husläkare, som tog några prover till och hävdade att öronläkaren hade fel. "Dina prover är bra, du har ingen infektion, knölen kan bero på att du bär örhängen", blev hennes slutsats. Jag gick därifrån med en smärtande svullen knöl och tröttare och yrare än på länge. För läkaren var fallet avslutat..
Jag fortsatte gå till akupunkturbehandlingarna hos Dr. Gao, hon fortsatte fråga vad min läkare planerade för undersökningar, och skakade på huvudet när jag sa att det inte skulle göras några mer. Trots att hennes tyska inte är den allra bästa, och hon säkerligen hade extra problem med att förstå mig p.g.a min svenska accent, är hon den först läkare som förstått mig. Den första läkare som önskat mig "krya på dig" när jag gick ut från behandlingsrummet. (bara det betyder mycket). Hon är den första läkare som sett att jag är sjuk och behöver behandling. Och den första som behandlat mig..
Det var delvis p.g.a. Dr. Gao som jag vågade stå på mig och söka mig till den privata borrelialäkaren. Det var efter jag började med akupunkturen som jag blev säkrare än någonsin på att det är något kroppsligt fel, att inte allt sitter i mitt huvud. Efter att jag börjat gå hos henne har det kännts som om min kropp befinner sig i ständig kamp. Ibland känns det sämre än förut, ibland känns det bättre men det händer något. Och ett av många symptom, den ständiga yrseln, har blivit tydligt bättre sedan hon började behandla den.
Borrelialäkaren sa att han tror att Dr. Gao har lyckats röra upp borrelierna lite. Och att den kinesiska medicinen är en bra förberedelse inför antibiotikan. Jag är säker på att han har rätt, jag tror t.o.m. att Dr. Gao skulle kunna bota mig, men det skulle säkert ta många år. Kinesisk medicin är verksam, men naturligtvis inte lika stark och direkt som antibiotika.
Jag har genom Dr. Gao även fått träffa hennes man, även han kinesisk läkare, som också undersökt mig och behandlat mig med akupunktur. Han kom fram till samma slutsats som hon. Ingen av dem var förvånade när jag berättade att jag fått diagnosen borrelia, de kunde ju se att jag hade något i kroppen, men de kunde inte sätta namn på det. Kinesiska läkare ställer inte diagnoser på samma sätt som västerländska, utan känner efter var det finns obalanser och fel och behandlar dessa sedan på djupet, deras diagnoser har inte samma namn som de västerländska. De är otroligt hjälpsamma människor, och mycket duktiga läkare. Efter alla dessa år har jag väldigt svårt för läkare, ja jag är nästan rädd för dem, rädd för att de inte ska ta mig på allvar och inte ska vilja, kunna hjälpa mig. Hos Dr. Gao finns denna känsla överhuvudtaget inte.
Jag hoppas kunna fortsätta gå till kinesiska läkare även under och efter min antibiotikabehandling, Dr. Gaos man har en gammal studiekamrat som jobbar i Zürich nu, som jag ska få adressen till.
Jag är otroligt imponerad av kinesisk medicin! Men så är det också en flera 1000 år gammal vetenskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar