Ingen kommentar

Egentligen har jag ingen kommentar till den här artikeln som publicerats i läkartidningen. Det känns som ett stort öppet hån. Här går jag och kämpar varje dag, ibland känns det som om jag kämpar för livet. Jag har hudutslag, domningar, yrsel, ständig trötthet, ögonproblem för att bara nämna något. Till skillnad från många andra i min situation vet jag att det började ganska exakt två veckor efter fästingbettet, men det hjälper uppenbarligen inte så mycket. För borrelia kan jag ju inte ha, för det är ingen allvarlig sjukdom, frågan är om det är en sjukdom överhuvudtatet? Det kanske bara är ett påhitt av oss som inte har mycket bättre saker för oss i livet än att gå omkring och känna oss sjuka?

Jag har faktiskt en kommentar till denna artikel: "Lumbalpunktion är grund för diagnostik" står det. Jag har gjort tre lumbalpunktioner, ingen av dem har påvisat borreliaantikroppar (för det är antikroppar de proven letar efter, inte bakterien i sig, och hurvida man producerar antikroppar har mycket med ens eget immunförsvar att göra liksom provrecultaten har mycket med att göra vilken sorts metod som används och hur den utförs). Efter dessa tre lumbalpunktioner jag nu klara och tydliga provsvar på att jag har borrelia i blodet, två sorters borrelia. Dessutom har jag ännu ett provsvar som visar att mitt immunförsvar är så nedtyckt att det med största sannolikhet handlar om neuroborrelia. Men dessa prover tas inte i Sverige, så därför är de ovetenskapliga. Allt som inte görs i Sverige är humbug. Sverige har svaret på allt!

Det är jobbigt nog att vara svårt sjuk, oavsett vilken sjukdom man har. Som patient ska man erbjudas stöd och hjälp, så är det tänkt iallafall. Med den här sjukdomen blir man öppet hånad, när man knappt orkar gå upp får man höra att man är kroppsligt frisk, med feber och svullna lumfkörtlar får man höra att man är kroppsligt frisk, när det känns som om man har ständig influensa ska det botas med antidepressiva medel eller hos psykolog. Det är dubbelt så tungt och gör det dubbelt så svårt att bli frisk, man tappar hoppet eftersom de som man vänder sig till för hjälp inte har något hopp att ge en, bara hån och förnedring.

Tack gode gud att vi inte bor i Sverige längre!