Usch det har gjort så ont idag, så ont har det inte gjort på länge. Och min svullna lymfkörtel bakom örat är mer svullen igen. Är det på väg neråt nu? Är det att börja med antibiotika igen med en gång som gäller? Planen är att jag ska ta blodprov i slutet av månaden, och sedan fortsätta behandlingen efter besök i Augsburg i början av December. Men om det försämrar sig nu så får jag börja direkt i stället.. Jag får ge det några dagar, fortsätter det så här så blir det inte många dagar. Visst visste jag att behandlingen är långt ifrån avklarad, men man har ju ändå hoppet uppe om att kroppen kan kämpa lite själv. I morgon ska min kinesiska läkare skriva ut nya örter till mig, kanske kan det stärka lite. Sedan ska jag prata med min husläkare i veckan också, höra om jag kan fortsätta intravenös behandling på Augsburgs rekomendation hos honom, för det är väl antagligen det som blir nästa steg. Men jag är så nervös för att prata med honom, vill helst bara skjuta det framför mig. Så länge jag inte har frågat honom har jag ju den chansen kvar. Frågar jag honom och han säger nej, då är den dörren stängd.
Jag orkade iallafall jogga idag och där är det är ju stor skilnad, för någon månad sedan orkade jag några hundra meter sedan kändes det som om hela kroppen skulle gå sönder. Idag joggade jag tre kilometer, trots smärtan. Där har jag verkligen fått en väldig framgång i uthållighet. Jag önskar bara att den kunde vara lika tydlig på andra plan i vardagen.
Det har funnits stunder de senaste dagarna när jag igen kännt mig osäker på om jag ska överleva, men det har funnits hoppfulla stunder också. Och älsklingen har ju rätt när han säger att är man på väg att stryka med så joggar man inte tre kilometer. Det tyder på att kroppen har mycket styrka inom sig. Det får bara inte hålla på så här i all evighet, jag orkar inte med det hur länge som helst...
hej / jag har läst dit inlägg och din blogg med intresse.jag själv har haft neuroborrelios 9 år nu.Smittades på Öland och importerade hem det till Norrbotten där ingen viste vad jag hade förän efter ett halvår,när jag blivithalvsides förlamad.proverna var positiva och då blev det fart,,eller halvfart.fick vibramycin 10 dar och kände mig jättebra,ett tag sen surrade det igång med symtom som du och många andra beskriver.Jag har hela tiden haft kontroversiella läkare som trott mig,har även fått iv.penicillin ,,,2 gånger,,men sen har der stannat vid det(har naturligtvis inte fått det tillräckligt länge) får nu mest symtomlindrande med.Har även fåt iv.gammaglobulin istora doser vilket gav resultat i början men sen tonade effekten bort. och sen skapar man sig lite inre bilder för att motstå smäran distraktioner,och dom kan fungera ibland.Jag ser nu efter allt jag läst och uppståndelsen ikring Vetenskapsmagasinet att jag får nog packa väskan jag också och bege mig till till Tyskland,det är nog det enda sättet.
SvaraRaderaJag kom just på att du är den första människan på snart 10 år som jag pratat med som har samma problematik som jag,
Tack för att jag fick skriva till dig och lycka till med fortsättningen av dii liv,hoppsd att det blir bra.
HÄLSNINGAR perwinblad@hotmail.com
ps jag har inte kunnat arbeta på 5 årpga dessa problem