Jo det är sant, jag joggade hela två varv runt min lilla joggingbana idag, 1,6 kilometer, utan att stanna. Det låter kanske inte så långt, men för mig kändes det som om jag fått superkrafter. För någon månad sedan orkade jag på sin höjd några hundra meter. Det är ju fantastiskt att känna att konditionen långsamt kommer tillbaka igen. Jag antar att jag till stor del har antibiotikan att tacka, och det känns fortfarande som om jag fick en skjuts i rätt riktning när jag lade om kosten..
Nu hoppas jag bara att allt kan bättra sig, att uthålligheten kommer tillbaka mer och mer, inte bara när det gäller att orka jogga, utan framför allt när det gäller att kunna koncentrera sig, intressera sig och orka med vardagens alla situationer.
Sjukdomen hat alltid kommit tillbaka och brutit ner mig igen, varje gång jag känt att jag varit på väg upp, den här gången ska den inte få lyckas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar