Det är underbart att vakna på morgonen och orka gå upp nästan med en gång, att känna en längtan efter att komma ut i solen och röra på sig. Så kände jag i morse, och jag tog en lång promenad, jag joggade till och med, bara hundra meter eller så, men jag orkade, och jag gjorde det för att jag hade lust. Jag behövde inte tvinga mig till det.
Sport är nog en av de störst nycklarna till att bli frisk igen, jag vet sedan tidigare att det kan göra mig mycket bättre. Under den tid av min sjukdom som jag mått som bäst, vintern och våren 2004-2005, kom jag igång med att idrotta. Jag kommer ihåg att jag gick till Friskis med sån yrsel att jag nästan såg tjejen i kassan dubbelt, men jag köpte ett kort och jag kom igång, i början var jag bara på gymmet och ibland var jag väldigt yr och trött. Men efter ett tag orkade jag till och med vara med på step-up pass. Och jag mådde mycket bättre. Då visste jag inte vad jag skulle tro, och trodde väl att psyket mår bättre av motion, så som läkarna sagt till mig. Men nu vet jag precis vad som hände. Borrelier gillar inte värme och syre...ju hårdare man tränar desto sämre mår de. Men det är naturligtvis svårt att träna när man är svårt sjuk, svårt att tvinga sig, svårt att överhuvudtaget orka.
Jag slutade tyvärr träna när jag flyttade till tyskland och började plugga där (något som jag bara orkade i ett halvår), kanske hade det gått bättre om jag hängt i med träningen. Nu orkar jag jogga 100 meter igen, och jag ska orka mycket längre. Jag har ofta pressat kroppen till det yttersta trots att jag mått dåligt, eftersom jag ju inte vetat vad jag lidit av har jag gett mig sjutton på att jag ska orka sånt som alla andra orkar. Ibland har det gått riktigt bra, ibland har det gått sämre.. Men det har gjort skillnad. Senaste halvåret innan jag fick min diagnos klarade jag dock inte att pressa mig mer, jag blev bara sämre. Det var fruktansvärt knäckande. Speciellt så länge jag inte visste vad som var felet.. Nu ska jag försöka ta mig uppåt igen, det kommer inte att räcka med att svälja antibiotikan, det kommer bli hårt jobb. Men tänk om jag inte hade fått diagnosen, och inte hade fått behandling...då hade jag antagligen aldrig lyckats. Nu finns det hopp....
Jag var hos en läkare här i Zürich igår, det gick över förväntan. Vilket var tur eftersom jag var så rädd så jag nästan skakade när vi gick dit..
Jag hittade honom över internet, han har en hemsida, och där stod att han intresserade sig för borrelia. Och jag hade tur,han vet vad det handlar om, och nu är han min husläkare. Utan att tveka sa han att jag kunde ta blodprov inför kontrollen i Augsburg där, utan att jag frågat erbjöd han sig att skicka dem och skriva en lapp så tullen inte tar dem. Och utan att tveka skrev han ut antibiotika åt mig, stora förpackningar, på ett recept som jag kan hämta ut flera gånger på. Så nu behöver jag inte åka över gränsen till Tyskland för att hämta medicin nästa vecka. Vilket i och för sig hade varit ett ganska litet problem i jämförelse med de problem man har om man bor i Sverige och har borrelia..
Han gav mig hopp, och precis som läkarna i Augsburg sa han att alla fall är olika och att jag inte ska låta mig slås ner av att läsa om alla som inte blivit bra trots att de tagit antibiotika i flera år. Han sa så här, exakt: "Man får tänka som vid cancer, man får acceptera diagnosen men inte prognosen".
Han sa även att han sett hur mycket alternativa terapier kan göra, och jag ska ta kontakt med en kinesisk läkare här nästa vecka. Kanske behövs det ingen IV-behandling, kanske kan tabletter kombinerat med kinesisk medicin vara väl så effektivt. Det känns till och med troligt, jag tror på det, jag har bestämt mig för att tro på det. IV-behandling är säkerligen det effektivaste som skolmedicinen har att ta till vid borrelia, men vid många kroniska sjukdomar är skolmedicinsk behandling långt ifrån det effektivaste sättet att bli frisk på...
Jag kommer ta till allt som behövs för att bli frisk igen. Jag kommer försöka med IV-behandling om det krävs. Men just nu har jag bestämt mig för att tro på att den behandling jag får kommer fungera. Det måste jag ju tro på, tron kan göra mycket den också., inte bota borrelia, men vara till bra hjälp på vägen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar