Det var alltså så, jag har fått beviset på det jag redan visste. Det jag vetat i åtta år men inte kunnat sätta rätt namn på, inte kunnat bevisa för någon. Det som speciallisten i Augsburg antagligen såg så fort han såg mig, och med 99% visste efter min berättelse.
Jag ringde dit idag och provsvaren har kommit. Jag pratade bara med den trevliga damen i anmälningen och inte med läkaren, men hon kunde titta in i min journal och säga att proverna visade på borrelia. Det var CD 57 som var lågt och något band som var positivt. Hon kunde som ickemedicinare inte gå in på det mer men brev från doktorn är på väg och jag ska träffa honom den nionde. Jag kom mig inte för att fråga mer heller, blev ganska språklös, trots att jag redan visste. Men jag vet inte om jag hade trott att jag någonsin skulle få det så tydligt bevisat.
Jag hade rätt, jag kan bedöma hur min egen kropp mår, jag oroar mig inte för mycket, jag vilar mig inte för lite, stressar inte för mycket eller är onormalt uppmärksam på kroppens signaler. Jag är sjuk.
Vi hade rätt pappa! Vi visste ju att något var fel, men de kunde inte hjälpa mig. Vi visste väl att någonting är väldigt fel när en nittonåring helt plötsligt knappt orkar gå upp längre. Jag önskar att jag hade kunnat ringa dig idag. Jag vet att du är stolt över mig i din himmel.
Det är en konstig situation att bli glad för att blodprover visar på att man är svårt sjuk. Väldigt konstig. Damen i Augsburg pratade om jobbig behandling, EKG som behöver tas, blodprover som ska göras, njurar som måste orka. Det är allvar nu (+ de senaste 8 åren). Men nu kan jag ägna all min kraft åt att bekämpa sjukdomen, och inte åt att ständigt växla i mellan att försöka övertyga mig själv om att jag är frisk och kan påverka min situation med psyket och omgivningen att jag är sjuk och behöver hjälp.
Ja jag ska fira, för jag vet att jag kommer vinna!
Hej, Emma.
SvaraRaderaEtt jättestort "grattis" (missförstå mig rätt). Kan verkligen förstå hur skönt det måste kännas för dig att äntligen få ett klart svar.
M v h Stefan
Tack!!!
SvaraRaderaHej !
SvaraRaderaGrattis Emma!
Jag fick mitt svar på Melisa testet i går! Jag var possitiv!
Jag grät av lycka och mina fyra barn bara stod med munnarna vidöppna! Nu var mamma ledsen i gen! , men när jag förklarade att jag äntligen kommer att bli frisk. Jublades det här hemma.Jag är 32 år och har 4 barn. Jag fick fästingen aug 2006 , så jag har inte hållt på så länge. Jag har fått utmattningssymtom och Fibromyalgi av läkarna. Läkarna har skickat mig till psykolog , smätrehab m.m Vill ge mig både tryptizol och cipramil, men jag har nekat!. Inte hjälper antidepressiva mot min borrelia har jag sagt , men då ler man bara. Jag är ju mentalt sjuk. Det är ju lätt att skylla min psykiska ohälsa på borrelia! eller hur? Man säger.Camilla! Du har ju 4 barn !Bara det är ju jobbigt. Du jobbar även inom äldreomsorgen och det är väl påfrestande! Du bor ju även i Stockholm , där stressnivån är hög.
Jag har inte så mycket att säga till om. Deras uppfattning om mig är redan klar. NU HAR JAG BEVIS , på något jag hela tiden själv har vetat om. Nu ska jag ställa krav!!!
Håller tummarna för att du kommer bli bra snart!!
KRAM Camilla
Hej Camilla! Tack! Och grattis själv! Stå på dig nu, läkarnas okunskap ska inte få sätta stopp för dina chanser att bli frisk!
SvaraRaderaVilka idiotiska kommentarer de kommer med, att du skulle vara sjuk för att du har stressigt jobb och bor i Stockholmsområdet. Har de inte själva stressigt jobb och bor just i Stockholm? Kanske har de barn också.. Blir de sjuka för det?? Jag blir så arg!!
Glöm aldrig att du bäst känner vad som händer i din kropp..
Håller tummarna för dig också!
Kramar Emma