Allt är ju inte sjukdom..

Innan det här blir för mycket av min alldeles egna privata klagomur vill jag skriva några ord om allt som är bra. Jag är nämligen en mycket lyckligt lottad människa. Jag är sjuk, men bortsett från det så har jag det mycket bra. Jag är nygift med mitt livs kärlek, han tror på mig och stöttar mig, får mig upp ur sängen de dagar hela kroppen gör ont och jag inte orkar ta mig för något annat än att gråta. Han säger att det kommer ordna sig de dagar jag tvivlar, och och får mig att tro på att han har rätt.

Idag har vi fått tag på en lägenhet i vår nya hemstad Zürich, vi flyttar dit om en månad då älsklingen börjar jobba på ETH. När det gäller min sjukdom, och möjligheterna att få vård är jag lyckligt lottad som inte bor i Sverige. Men inte bara det, Zürich är en fantastisk stad, vi var där för första gången för bara en vecka sedan och jag är förälskad! Jag är säker på att vi kommer trivas där...vår nya lägenhet är underbar, vi har både balkong och liten trädgårdsplats!

Jag ska kämpa vidare med mina distansstudier, nu har jag kommit lite på efterkälken men jag ska ta nya tag. Vem vet, jag kanske har en examen innan jag är 30, det är inte kört ännu..:)
Jag hoppas kunna ta ett jobb i Zürich, jag jobbade i affär i Sverige, många gånger var jag väldigt sjuk men jag lyckades för det mesta fixa det ändå. Jag vet faktiskt inte hur.. Nu är jag glad att jag har möjligheten att lägga min energi på att få tillbaka min hälsa, det är inte många förunnat. Men jag saknar det sociala i att ha ett jobb att gå till varje dag, det är bra för både psyke och plånbok och jag hoppas att jag fått tillbaka så mycket kraft efter min behandling.

Vet inte riktigt vart jag helst skulle villja jobba, det finns ju så mycket spännande ställen, det bästa vore att kunna jobba halvtid och lägga halvtid på studierna!

Framtiden ser ljus ut!